Man ser en stor hög med junk på trottoaren och tänker "Måste de verkligen dumpa skiten rakt utanför huset?" Sen ser man foten och förstår. Det är ett bohag. Ett hem. Det är någons bräckliga men enda trygghet. Dagarna går. Man ser mängder med högar. Mängder med junk. Sopmänniskor. Allt är inte så härligt i Berkeley.