Efter 10 dagars besök av nästan hela bokklubben, med vänner i huset, med glada aktiviteter känns det nu tomt, tomt, tomt att ha vinkat av de sista.

Fantastiskt fin vinprovarresa i Sonoma och Napa. Alla viner kanske inte var toppen, men resan i sin helhet var det. Så många minnen och glada skratt! Åka gammal cable car med privatguide och dricka klubbens signaturdryck - irish coffee - på stället där de sägs ha uppfunnits. Evighetspromenad i ruffiga kvarter för att komma till bacon-restaurang bara för att upptäcka att det var fel ställe! Gratis fulvin i hotellobbyn. Sushibåtar i Chinatown. Baseball. Skaka på iskall buss i timmar för att komma till köpcentrum. Regnbågsklänning och dålig manikyr. Skrikande av skratt i en taxi i kolmörkret. Grillat på the porch. Så mycket kärlek, så mycket kul. Middag på ölbryggeri, utsikt från ett klocktorn, ekorrar, växter och kolibris.

Jag är så oerhört glad och tacksam för de 10 dagar som varit och jag kommer bära med mig minnena som små skatter!

Anna

Bokklubben har ett nytt namn. En uppmärksam, skärpt och väldigt sympatisk busschaufför insåg på bara tio minuter vad vi egentligen går för. När vi klev av myntade han vårt nya namn - The Magnificent Seven! Så hej då bokklubben. Hej magnifika klubben! Och Sju vågade livet, låter inte ens en tiondel så bra.

Det är vattenrestriktioner på grund av torka här i Kalifornien och nu har det nått bloggen också. Ooooo nooooooooo! Fast egentligen inte. Bliggtorkan beror på att nästan hela min bokklubb är på ingång och om bara några timmar ska jag möta dem på flyget! Så lite mindre tid för bloggande.

Kort rapport för att hålla er uppdaterade:

Lagom tills bokklubben kommer vaknade vi till total myrinvasion i köket. Man förstår ju hur det är. Good news travel fast och nu vill myrorna vara med på partyt. Och vem kan klandra dem för det? Jag säger dock nej med kanel och myrdosor.

Ikväll ska Loke börja på fotboll i Berkeley-Albany. Igår gick vi förbi en second hand och fyndade begagnade fotbollsskor för 5 dollar. "De var nog sådär billiga för att de är väldigt gamla. Tjernström hade såna när han avgjorde 2009." Om sju år är väldigt gammalt, vill jag inte veta mer.

Ok, vi hörs när vi råkas. Försöker kasta till er nåt köttben då och då när jag får chansen. Hoppas ni får det lika bra som jag kommer att ha det! Jag är redo.

  Lördagkvällen vigdes åt amerikansk fotboll. Storslaget och pampigt med marching bands och en stämning som inte byggde på hat av motståndaren. Cal's marching band spelade en hyllningslåt åt Texassupportrarna och de sjöng glatt med samtidigt som bandet formerade sig som Longhorns logo. California Memorial Stadium var nästan fullsatt (den rymmer 63 000 och då hade dessutom båda lagens orkestrar tagit plats på läktarna där de spelade och supportrarna sjöng. Klackarna var imponerande stora och Texas hade nästa lika mycket fans som Cal Bears denna kväll. Det är långt till Berkeley från Austin... Kvällen slutade också lyckligt, Cal Bears vann med 50-43. Amerikansk fotboll är en helkul sport som påminner mycket om ett medeltida slag, fast utan vapen. Och fast spelarna kastades hejdlöst omkring i stridens hetta så var det ingen som låg och vred sig i gräset och låtsades ha ont. Det enda som inte var så kul var att det tog närmare fyra timmar att spela den där timmen effektiv tid av fotboll. Eftersom matchen började så sent som 19.30 så var den inte slut förrän vid midnatt, men då hade vi gått hem. Det blev kallt i den svala kaliforniska kvällen att sitta still, trots sittlappar och varma kläder. Vi såg dock klart matchen på TV. Nu när man förstått reglerna lite bättre så förstår man också vilken spännande sport det här är. Och säga vad man vill, men amerikanerna kan det här med jippon. /Maths