Vi lämnade Corral Creek efter en riktigt konstig frukost bestående av - socker. Det fanns sötade flingor, sötad gröt, juice och plastförpackade wienerbröd. Perfekt inför en lång dag genom öknen.

Bilen fyllde vi upp på nästa konstiga ställe. Först en helt tom och lite halvmörk mack. Men öppen. Sedan plötsligt en gubbe som inte svarade på tilltal. Eller ja, inte förrän Maths kom. Tur att vi inte bara var såna där utan snopp som försökte tanka för då hade vi inte kunnat få nån bensin. Sen kallade han Margita för Sir och sålde leksaksrevolvrar som gav elektriska stötar.

Till slut var vi på riktig rull iallafall och växlade spikraka vägar genom totalt platt ökenlandskap med snirkelsnorkel upp- och nerför berg. Även idag luktade det bränt om bromsarna.

Genom öknen såg vi konstiga palmkaktusar som var Joshua trees och coyotes och berg i alla tänkbara färger. Från blekaste beige till klart turkost, randiga, skiviga, snöklädda och allt möjligt annat. Det är svårt att beskriva landskapet. Fantastiskt! Otroligt! Herregud! Räcker liksom inte till för att beskriva hur häpnadsväckande vackert det var. Och fotona visar förstås inte ens en liten, liten pyttebit av hur himla fint det är på riktigt.

Mitt i öknen mötte vi en cyklist. Ensam. I öknen. Asså hallååå! Vi som just hade pratat om hur eländigt det måste ha varit då, förr, när inga vägar fanns utan det var häst som gällde. När man kämpat sig upp för en bergstopp bara för att konstatera: "Jaha. Det var en till." Och då hade man ändå hästen.

Framåt sen eftermiddag kom vi fram till dagens mål: Vegas! Från en vidunderlig natur med spektakulära vyer till ett spektakulärt vidunder. Ljusen, trafiken, tragiken, förtrollningen. Vi bor på Circus Circus. Det är lite som en egen stad med åtskilliga butiker, restauranger och förstås casino. På plan 2 ligger hotellets nöjesfält med två berg- och dalbanor plus åtskilliga andra attraktioner. Och vad vore hotell Circus Circus utan en egen cirkusshow? Ingenting såklart, så varje halvtimme drar showen igång.

Det har verkligen varit kontrasternas dag. Spikraka freeways, serpentinvägar genom bergen, galet fin natur, galet onaturlig stad, från fleecejacka till högklackat, mil efter mil utan ett enda hus och sedan hotell som vräker sig med extravaganser och överdåd. En dag full av intryck.

 

Jocke

22 december 2016 07:14

Se till att spela bort alla pengar nu :D

A och M

22 december 2016 07:55

Imorgon raring, imorgon!

 

Eva

22 december 2016 07:34

Får egna bilder i huvudet av er beskrivning av dagen. När jag läser högklackat så ser jag skorna som du Anna hade på dig när ni uppträdde på Santasaari. Ha det gott på er resa och håll i plånboken i Las Vegas. 😀

A och M

22 december 2016 07:55

Ja det var livat det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi lämnade Monica för Barbara. Och även om vi gillade Monica så kan hon inte mäta sig med sin efterföljare. Jösses jäklar vilket fint ställe. Vi bodde på charmiga Mason Beach Inn, ett litet motell i den bättre klassen med guldkornet Christopher i rec...

Ett regnigt Santa Monica välkomnade oss efter en ovanligt kort och köfri biltur. Nyårsafton på piren hade vi tänkt oss, men fick i receptionen veta att Santa Monica är en miljömedveten del av staden och fyrverkerier var helt förbjudna. Nåja, vi hade ...

Resan genom Los Angeles tog längre än vi hade väntat. LA-trafiken var så massiv som man hade hört. Tillslut kom vi dock fram till vårt lilla hotell bakom Hollywood Boulevard. Vi hade väl inga förhoppningar på hotellet i Hollywood egentligen, men det ...

Kaffesugna gänget ville inte ha kedje-fika utan nätletade upp Steinbeck café. Och kedje-fika slapp vi. Vi hamnade på biblioteksfiket i Santa Maria! Ser lite enkelt ut, men smakade finfint. ...

Från stilla, vackra La jolla vid havet styrde vi kosan mot Los Angeles för att landa ett par nätter i Anaheim. Vid inte så stilla, vackra Express Inn vid vägen. På baksidan fanns iallafall ett litet torg med tvättomat och nagelvård så jag vaxade ögon...