Dag två på vår road trip började med en trevlig amerikansk frukost på Woods Creek Café i Jamestown. Därinne var allt i kossatema. Även den stora svärdfisken på väggen var kossamönstrad. Olika varianter av pannkakor, bacon, home fries och biscuit med gravy åts med stor aptit. Stället skröt med att ha världens bästa varma choklad och bra måste den ha varit, Elmo svepte sin!

Mätta och belåtna for vi iväg söderut. (Nåja, ibland blir det lite spänd stämning när man är 7 pers i en liten bil) Solen sken, men det är kallt i Kalifornien just nu. De senaste tre morgnarna har vi fått skrapa rutor. Efter ett tag kom vi ut på motorvägen och vi drog mile efter mile. Förbi enorma odlingar av russin och vin och mandlar, så om ni undrar var glöggen växer, så är det här. Men säga vad man vill, motorvägar går ju fort (70 mph), men kul är de inte. Efter att vi stanna och ätit mexikansk lunch i Pixley (!) så bestämde vi oss för att ta en alternativ väg till Kernville, som var vårt nästa mål. Vi bestämde oss för att snirkla oss dit på småvägar istället, det verkade roligare. Och jösses vad fint det var i de här södra delarna av Sierra Nevada! Långsamt segade vi oss uppför serpentinvägarna: 3000 fot över havet, 4000 och tillslut 5000 meter. Inga räcken någonstans och raviner rätt ner i dalgångarna. Högst upp var vägen isig och det låg snö i vägkanten. Vinterdäck är inte riktigt något amerikanerna vill ta till sig, så det gällde att ta det försiktigt.

Tillslut började det slutta nedåt igen och då fick vi alla lock i öronen istället innan vi kom ner i dalgången och fram till Kernville. Staden tycks mest leva på sommarturisterna, för det är ganska tomt här på hotellet i Corral Creek. Inte heller här tycks isoleringskonsten ha slagit igenom, värmesystemet slår igång var 5e minut. Kvällsmaten intogs på Sheryl's Diner, men vi var lite besvikna, inte på Sheryl, men på att den italienska restaurangen var stängd, det blir lite mycket amerikansk husmanskost. Imorgon far vi genom Death Valley, på väg mot Las Vegas! /Maths