Vi lämnade Monica för Barbara. Och även om vi gillade Monica så kan hon inte mäta sig med sin efterföljare. Jösses jäklar vilket fint ställe. Vi bodde på charmiga Mason Beach Inn, ett litet motell i den bättre klassen med guldkornet Christopher i receptionen. Maken till rar och hjälpsam person får man leta efter! Han tipsade om middag på piren ("Nej, inte den mitt på stranden, den rekommenderar jag inte för mat, utan den andra, den vid hamnen.") ett besök på The Mission (som är gammalt på riktigt och inte bara USA-gammalt) och en tur upp i klocktornet på the court house. Vi körde rubbet och adderade ett besök på det lilla, men fina och bra, historiska muséet. Eller tipsade Christopher oss om det också? Jag minns inte längre. 

The court house med sina fantastiska detaljer! Ett otroligt fint hus med den ena vackra detaljen efter den andra och utsikt över hela Santa Barbara. Om jag minns rätt är det morisk stil på byggnaden. Överhuvudtaget är de spanska influenserna kraftiga och fortfarande högst aktuella i den här delen av Kalifornien. 

Minst sagt imponerande var The Mission där vi träffade Jesus och en munk på hoj. Ett fransiskanerkloster aka missionshus som grundades sent 1700-tal av Junipéro Serra och som fortfarande fungerar som kloster. Här finns mausoleum, kyrkosal, klosterceller, en rik trädgård (som på fullt modernt sätt anpassats till rådande torka) och muséiedelen. Det var en spännande vandring med massor att se. Som grädde på moset hittade Loke en festlig nyårshatt med guld på. Kunde nästan inte bli bättre. 

Vid det här laget var vi så fullstompade med kultur så vi fick bryta för lunch. Ett alltid lika uppskattat inslag i vår hungriga familj!

Som eftermiddagssyssla körde vi (fönster-)shopping och jakt på en frisering. Ganska mycket var stängt denna dag då det var helgdag. Nyårsafton inföll ju på en lördag och det är ju så tråkigt med bara helgen ledigt så för att liva upp utökades nyårshelgen med en extra dag! Fantastiskt bra initiativ tycker jag. Borde vi ta efter hemma i Sverige. Vi köpte den obligatoriska souvenir-magneten och lyckades sedan få tid hos en faktiskt öppen frisörsalong. Den sorten som klipper herrfrisyrer efter ett instruktionskort i punktform... Ja, vi har sett bättre klippningar, det ska erkännas. Vi såg sköldpaddor i en fontän också och det var goooolligt.

På kvällen åt vi några raska pizzaslicear och sedan såg vi Sing. Det var en väldans bra film som gick hem hos hela gänget. Många rejälva garv blev det. 

En sak som vi missade var det helt nya Exploratoriet. Mest för att det öppnar "beginning of January" och den 2:a var lite för mycket beginning. Det såg iallafall väldigt fint ut från utsidan.

Morgonen ägnade vi åt lite poolbad och sedan ett besök på det ovan nämnda historiska muséet. Inte stort, men å andra sidan "gratis" (donation av dollar förväntades) och med riktigt bra och informativa utsällningar. Bland annat lärde vi oss att en kvinna är den stora anledningen till Santa Barbaras vackra stadskärna och att Kalifornien en gång i tiden antogs vara en ö och inte en halvö. Detta trots att det fanns kartor sedan långt tidigare som visade att det var just en halvö. Dessa kartor var dock så hett eftertraktade av spioner att spanjorerna förvarade dem inlåsta och borta ur andras åsyn. På det sättet uppstod ryktet och sedemera de faktiska kartorna, där Kaliforninen förvandlats till att vara omgiven av hav runtom.

Och med ytterligare en lunch innanför västen fortsatte resan längs Higway 1...

/ Anna

Ett regnigt Santa Monica välkomnade oss efter en ovanligt kort och köfri biltur. Nyårsafton på piren hade vi tänkt oss, men fick i receptionen veta att Santa Monica är en miljömedveten del av staden och fyrverkerier var helt förbjudna. Nåja, vi hade siktat in oss på restaurangen Misfit på Santa Monica Boulevard och damen i receptionen tyckte det var ett bra val.  Vi skulle bara se till att vara där i god tid eftersom de inte tog reservationer. I väntan på att vi skulle gå hängde Anna och jag i baren och pratade med den trevlige bartendern som provade sina skills på oss. När vi kom fram vid 18.30 till restaurangen var det inga problem, vi fick oss ett bord relativt snabbt på övervåningen. Stället var rätt tjusigt med vita dukar och linneservetter, men tyvärr var det raveparty i högtalarsystemet. Man känner sig ju som typ 100 år, men vad är grejen med hög ljudvolym från musikanläggningen i en fullsatt lokal där folk försöker samtala och umgås med sina nära och kära? Det var ingen vits att försöka göra sig hörd och vi åt upp vår mat, som var väldigt god, men särskilt trevligt blev det inte. Efterrätten intog vi på ett fik närmare hotellet, men stämningen var inte direkt på topp, så vi gick tillbaka till hotellet. Barnen till sina skärmar och de vuxna till baren. Det hade klarnat upp en del utomhus, så tanken var att fira tolvslaget på piren. Föräldrarna orkade sedan inte följa med, men övriga tog oss ned. Inga fyrverkerier som sagt, men vi tjyvgluttade på ett som brakades av söder om piren. På tryggt avstånd.

Resan genom Los Angeles tog längre än vi hade väntat. LA-trafiken var så massiv som man hade hört. Tillslut kom vi dock fram till vårt lilla hotell bakom Hollywood Boulevard. Vi hade väl inga förhoppningar på hotellet i Hollywood egentligen, men det visade sig vara en pärla. Inga heltäckningsmattor! Enda hotellet på hela resan faktiskt. Det var beläget precis bakom Hollywood Boulevard och dess stjärnor, var nyrenoverat och erbjöd också frukost.Direkt efter att vi hade checkat in for vi ned till Santa Monica Beach eftersom dagen var en av få varma (typ 80°F) och vi tänkte få någon timme på stranden innan solen gick ned. Det gick så där. Till att börja med tog det typ 1,5 timmar att köra ned i den galna trafiken och när vi kom ned så kom vi inte ned på stranden. Vi parkerade för tidigt kan man säga. Så vi fick se en fin solnedgång och vi köpte lite tilltugg i de food trucks som stod utmed avenyn.

Vi gick och tittade på stjärnor, trängdes med folk och erbjöds cd-skivor av hoppfulla svarta killar. Skivorna förväntades tipsas med några dollar, ska bli kul att höra om det är något på dem också. :D Svårt att säga vad som är grejen med Hollywood, eller Los Angeles överhuvudtaget, kanske ska man vara här och hänga i barer och kolla band? Los Angeles är ju så galet stort att det är svårt att inse innan man kommer dit. Vi ville iallafall ha en bild på skylten från ett bra ställe. Vi hade blivit tipsade om ett, så vi körde ditt, eller så nära vi kunde komma. Eftersom mamma har svårt att gå och det var svårt att hitta en parkeringsplats så fick vi skippa det bästa stället. Istället stannade vi på vägen ner, där man från gatan kunde få en hyfsad bild på skylten. Man var dock tvungen att stå mitt i gatan, så det var med livet som insats. Vi var inte lika vågade som en annan familj som ställde ut en kamera på stativ och tog en gruppie med kamerans självutlösare. I trafiken. Men skam den som ger sig, vi googlade fram en annan plats som skulle vara bra, ett köpcentrum vid Hollywood Boulevard och Highland. Vi körde dit och mycket riktigt så fanns där bra platser om man åkte upp en bit. Köpcentret låg precis vid vårt hotell... Nåja, vi fick ju se Hollywood Hills!

Eftermiddagen ägnades åt Madame Tussaud's Hollywoodfilial. Roligare än man kunde ana och barnen och vi själv poserade med alla möjliga kändisar. En del är mycket naturtrogna medan andra känns mer plastiga. Steven Spielberg kändes väldigt verklig, medan Madonna inte gjorde det.

På kvällen skojade Anna och jag till det och gick och tog varsin, antagligen alkoholfri, drink, utan barn! De var glada och nöjda med snarr och skärmar på hotellrummet. Vi satt utomhus och så på coola latinos som körde gatan upp och ned i sina snygga bilar. Latinos rule the world of cool.

I övrigt hann jag med ett besök på Amoeba Records på Sunset Boulevard och innan vi for vidare så åt vi frukost på en najs diner./Maths

Kaffesugna gänget ville inte ha kedje-fika utan nätletade upp Steinbeck café. Och kedje-fika slapp vi. Vi hamnade på biblioteksfiket i Santa Maria! Ser lite enkelt ut, men smakade finfint.

Från stilla, vackra La jolla vid havet styrde vi kosan mot Los Angeles för att landa ett par nätter i Anaheim. Vid inte så stilla, vackra Express Inn vid vägen. På baksidan fanns iallafall ett litet torg med tvättomat och nagelvård så jag vaxade ögonbrynen (med uppsvälld, röd panna som resultat!) och gjorde pedikyr och så körde vi ett par maskiner. Lite poolhäng i den illa skötta poolen hann vi också med innan shopping och middag.

Morgonen därpå var det tidig uppstigning och iväg mot Disneyland! In i bilen, ut på vägen och... av vägen. Vi körde typ tre minuter, sen var det parkering och transferbuss som gällde och det tog förstås lite tid, även om de var otroligt snabba på att få fram bussar och slussa iväg folk.

Disneyland var... ja, inte som Universal. Det kunde vi enas om. Men det var ändå trevligt och paraden var rolig att se både kväll och dag. Åkturerna var lite lama i ärlighetens namn, men det var förstås en upplevelse att bara ha varit där. Vi åkte en berg- och dalbana inne i ett berg och den såg helt oförarglig ut utifrån, men inne i berget fanns en galen yeti som vrålade efter oss titt som tätt. Bäst var när C3PO körde oss ut i rymden utan att kunna manövrera rymdskeppet, tyckte jag och Maths. En 3D-ride som var både rolig, svindlande och fint gjord. Lite i kortaste laget, men med tanke på kötiderna kanske det var bra! Barnen tyckte det bästa var bilarna som man fick köra helt själv på en bana, för det kändes som att köra bil på riktigt sa de.

Det var galet mycket folk eftersom det var jullov, så det var lite svårt att hålla ihop oss alla. Ganska snart delade vi upp oss och sammanstrålade sedan för mat och samvaro. Vi hade bestämt oss för att se fyrverkerierna halv tio, så trots att vi var på plats åtta på morgonen hängde vi i. Halv tio var det så dags! Plötsligt ropades det i högtalarna och vi gjorde oss redo, bara för att få veta att det var inställt. Snopet! Det var ändå väldigt vackert i mörkret med allt som var upplyst och ljusdekorerat.

Sent om kvällen anlände vi hotellet igen och slocknade nog rätt omgående allihop. Lång och intensiv dag tog ut sin rätt och dagen därpå nya äventyr. Mot Hollywood! / Anna

På väg mot San Diego åkte vi på de rakaste vägar som vi någonsin rest på över ökenlandskapet. Joshua trees i mängder.

Vi anlände till ett inte så varmt, men blåsigt La Jolla i San Diego. En härlig varm pool och bubbelpool på innergården gav oss ändå en badsemester över jul. Från balkongen kunde vi se vågorna slå in mot stranden. I San Diego skulle vi fira jul, men det är svårt att få den riktiga julstämningen att infinna sig bland palmerna. Familjen Eibl från Berlin slöt upp på juldagen och det var trevligt att ses igen. Nästa gång i Berlin kanske? San Diego är en gammal stad, med Kaliforniska mått mätt och turistfällan gamla stan gav en aning om hur det kan ha varit i början. Alla städer/platser som heter San eller Santa någonting har haft en missionsstation som staden sedan vuxit fram runt.

I San Diego besökte vi hangarfartyget USS Midway som idag är museum. På fartyget fanns stationer där man kunde träffa veteraner från de olika krig som fartyget varit med i, men även en andra världskrigsveteran. Fartyget byggdes och sjösattes i slutet av 40-talet och fick sitt namn efter slaget om Midway, en atoll i Stilla havet, mellan USA och Japan. Det sista kriget det var med i var Operation Desertstorm, eller Gulfkriget som det är mer känt som i Sverige.

Mycket var stängt under julhelgen, så Anna, Maths, Elmo och Loke passade på att gå på bio och se Star Wars Rogue One. Mycket lyxig upplevelse, med fällbara fåtöljer och fotstöd. /Maths

Sista morgonen i La Jolla. Jag och min handväska. En dykinstruktion. En surfskola. Några måsar. Högvatten. Snart dags att få igång barnen och hitta en frukost. Vi drar mot Anaheim.