Om ni vill kommentera det vi skriver så gör det jättegärna här på bloggen och inte på facebook. Det är lite, lite krångligare, jag vet, men alla era fina, roliga, smarta ord försvinner ju annars och vi vill gärna att de ska vara en del av denna minneskavalkad över terminen i USA. ??

Loke (dikterar, vuxen skriver)

Det var hur nervöst som helst att vänta på skolgården innan skolan började. Här får man inte gå in i klassrummet själv, utan man blir hämtad av sin lärare. Mina händer var helt svettiga! Min lärare, Ms Gross, pratade om nånting innan vi gick in i klassrummet, men jag fattade inte så mycket, bara lite random, men det gjorde ingenting för jag gjorde bara som de andra gjorde och det gick hur fint som helst.

Man kunde äta lite frukost i klassrummet om man ville. Första ämnet minns jag inte riktigt vad det var, men sen hade vi science. Det var jättekul! Vi fick svara på frågor från Ms Gross. Jag fick ingen ny kompis och kände mig ganska ensam. Fast ändå lycklig på något mystiskt sätt. Det var väl för att skolan hade börjat och att jag äntligen får lära mig saker igen.

Vi åt lunch en bra tid: kvart i ett. Man har med sig egen mat här eller köper i kaféterian. Det var ändå en bra dag och det känns bra att gå tillbaka imorgon.

Pappa Maths:

Så var det dags att lämna Loke i skolan där han skulle klara sig själv hela dagen. Vi har fått ett bra intryck av skolan, lärarna verkar mycket engagerade och även föräldrarna. Vi cyklade tillsammans genom Berkeley, först utmed McGee Avenue tills vi kom till Virginia, den gata där BAM (Berkeley Arts Magnet) ligger. Från McGee är det uppförsbacke till BAM, eftersom Berkeley ligger i en stor bergssluttning. Rullar bra när man ska hem! Med pirr i magen gick vi fram till det klassrum som skulle bli Lokes. Det visade sig vara andra barn som också var nya i klassen och deras föräldrar verkade ha lika mycket fjärilar i magen som vi. Tillslut ringer klockan och alla barn radar upp sig framför Ms Gross. En pojke gråter och de andra tystnar när Ms Gross börjar prata. Hon berättar att ryggsäckarna ska hängas till höger och lunchmaten ska placeras i den gröna lådan till vänster. Jag ser att Loke inte alls verkar höra vad Ms Gross säger och jag måste hejda mig så att jag inte springer fram och berättar för honom. Men efteråt sa han att det var ju enkelt, jag gjorde bara som alla andra! De traskade in och sedan var det bara att gå till mötet för nya familjer i biblioteket.  

Mamma Anna:

Gråten i halsen, i hjärtat, i ögonen. Fyyy vad hemskt att se sin älskade lilla prins stå där, ensam trots de andra barnen, veta att han inte kan språket, jargongen, rutinerna och dessutom - han måste ta sig igenom helt själv, det finns inget jag kan göra. Det syntes att han var spänd, men han har också varit så otroligt peppad och förväntansfull inför det här, så det vägde nog upp en hel del. När de försvann in var det ren tortyr. Det var nog bra att det var föräldrafika för nya familjer med rektorn och PTA (typ hem&skola, fast inte riktigt ändå). The PTA President, Zoe, underhöll oss närmare en timme och jag garvade högt flera gånger.

Min första dag som stay at home mom, ägnade jag åt att jaga en ny begagnad cykel. Det är så opraktiskt med den jag har eftersom armarna domnar bort efter bara en kort stund och styret inte går att höja. Efter en massa cyklande kors och tvärs var det dags för dammsugning innan hämtning vid skola. Föräldrar väntade utanför grinden tills den låstes upp 5 minuter innan skoldagens slut. Jag hade inga förväntningar alls. Eller ja, jag tänkte att det kan var precis hur som helst. Fast mest trodde jag att jag skulle få möta en ganska nedslagen Loke. Fel. Helt fel. Jag mötte en rätt så glad kille, som tyckte han hade haft en bra dag och berättade både ditten och datten om vad han lärt sig, vad som var svårt, vad han hade frågat Ms Gross om (!!!) och att han såg fram emot morgondagen. Han hade visserligen inte lekt med någon utan varit för sig själv på rasterna, men det verkade okej så här i början. Hej då ångest!

Skoldagarna är alltid 9.10 - 15.20, utom onsdagar då de slutar 14.30 Idag gick vi direkt till universitetsområdet för jag hade lovat att offra det sista av mina svindyra 2 GB surf på att Pokémongoa. Vi fick storslam tyckte vi båda! 5 eller 6 nya i Pokédex och en massa annat löst krafs. Några rare figurer också.

Ja, sen var det dags att cykla hem, äta middag och förstås - fira första amerikanska skoldagen med hemgjord glass!

Det verkar ju inte så jättetungt att vara hemmafru ändå. Jag menar, visst finns det en del som ska hinnas med, absolut, men man får ju ha nån sorts planering och planera är jag ju bra på. Jag har faktiskt börjat rulla igång ett schema som jag tror ska hålla:

Vecka 1 - pedikyr
Vecka 2 - ögonbrynen
Vecka 3 - vaxa benen

Ja, sen är det ju bara att fortsätta tills man gått igenom alla kroppsdelar och då börjar schemat om. Enkelt!

Idag var det event på Lokes skola. Först ett Welcome new families-event som vi besökte lite kvickt. Det visade sig mest vara kindergartenrelaterat, men vi fick träffa två av de tre lärarna för femteklassarna och se ett par klassrum. Vi vet ännu inte vem som blir Lokes lärare, eller vilken klass han ska gå i. Det annonseras på väggen till skolbiblioteket på måndag.

Efter sådär 30 minuter och lite frukt lättade vi från välkomstevenemanget och tog en sväng uppåt stan, i delar vi inte varit i förut. Först en fika, sen en titt i The Cheese Board, en utsökt liten ostbutik, innan vi avslutade i en nyfunnen matbutik av det lite tjusigare slaget. Loke fick provsmaka en kaka och jag fick en liten drink på tequila och apelsinjos. Den var inte så god, men för att vara trevlig sa jag att den var det och då fick jag en citruspress och en tequilarabattkupong på två dollar. Lyckat!

Efter det gick vi tillbaka till skolan och åt grillkorv med chips och kände in skolgården, som Ernst skulle ha sagt. Loke suktade hårt efter att få vara med och spela fotboll, men vågade inte fråga och tyckte det var för pinsamt att låta mig eller Maths fråga åt honom. Till slut segrade fotbollssuget iallafall och vi kompromissade med att be en lärare fråga om han fick vara med. Sedan såg vi inte honom på en timme. Eller jo, det gjorde vi, men bara på håll. Han hade till och med pratat lite med någon. Snacka om att fotboll förenar!

En kul grej är att de har en liten trädgård på skolgården och en lektion varannan vecka är Gardening! På en annan kant har de äppel-, apelsin- och citronträd. Jättetrevligt!

Här är fruktträden, fulla med frukt även om det syns lite dåligt.

en annan kul sak med The Welcome Back BBQ var att de hade dj (som också har gjort graffitin högre upp i inlägget) och han rappade en welcome back-låt! Festligt värre. (Jag gjorde förresten ett verb av graffiti. Att... Ja. Ni fattar. Det blev inte helt lyckat kanske.)

En sak som verkligen är toppen här är att gatan är som en gratismarknad. Eller iallafall trottoaren. Folk ställer helt enkelt ut sådant de inte vill ha längre, utanför huset. Loke hittade t ex ett par CR7-fotbollsskor idag och sen tidigare har vi fått en rejäl uppsättning dödskalleglas i äkta plast, ett fult men funktionellt knivblock, en tjusig kista/koffert och så Maths konstprojektgitarr förstås!

Jag tycker det är ett lysande sätt att återbruka! I förmiddags ställde vi ut ett par urvuxna gympaskor i toppskick och fem minuter senare var de borta och förhoppningsvis till bättre nytta! Och det verkar inte ett dugg skamligt eller fult att gå och rota i andras gratislådor heller utan alla gör't.

Hejsan klassen! 

För en vecka sedan åt jag värdes godaste GLASS På Jonh's Ice Cream.

jag tog Birthday cake,denvar jätte god. Den var vit med färgglada streckisar i. Dom hade jätekonstiga glass smakisar t. ex. sötpotatis, kaffe och många fler. Sötpotatis är den lila på bilden.

Jag var i min nya skola igår jag fick en bra kensla när jag satte min fot inanför dörren. Dom vi träfade värkade snäla.

fortsätning följer. vänliga hälsningar från Loke.

Idag gick vi till Lokes skola, Berkeley Arts Magnet, för att skriva in honom. Det gick sådär. Det som hakade upp sig var vaccinationerna. Trots att han har fått allt vad sprutor som erbjudits (och några till) så var det lite oklart tyckte damen i receptionen. Det som tydligen fick the computer to say no var att han endast hade en omgång röda hund och ingen mot vattkoppor. Grejen är ju att i Sverige får man bara ett mot röda hund och vattkoppor inte har vaccinerats mot i allmänhet. Loke har dessutom haft vattkoppor, så det borde ju inte vara ett problem. Men vem går med barnet till läkare när de har vattkoppor? Få. Med det sagt att det är lite si och så med dokumentationen. Nu ska vi inte anklaga damen på BAM, hon brottades med den första terminen av nya bestämmelser som just vunnit laga kraft. Man kan ju tänka sig den tsunami av pappersarbete hon har drabbats av när alla elever ska inkomma med papper på alla sina stick. Kalifornien har tidigare varit mer liberalt, om man av religiösa skäl eller foliehatteri i allmänhet inte hade vaccinerat kottarna så fick man ändå gå i allmänna skolor. Så icke längre, men jag kan ju tycka att de vred på lite för mycket kanske. Nåja, om vi bara träffade en läkare som kunde intyga att vårt intyg räckte så var saken biff. Kunde hon rekommendera något bra ställe? Jodå, i hörnet av University och Sixth så fanns en vårdcentral vi kunde besöka. Sagt och gjort, vi for dit medelst buss, bara för att få veta att de inte tog emot barn. Anna och Loke vandrade nästan hela vägen till Albany (no kidding, 30 meter ifrån) för att få reda på nästa ställe att de inte hade några lediga tider förrän sjunde september. Skolan börjar 30 augusti. Jag hade åkt till jobbet och nåddes där av beskedet. Jag ringde runt på UC Berkeley: International service, Student health, men nej, de kunde inte hjälpa. Anna pratade med skolan igen och fick numret till nurse Rickie, distrikssköterskan. Hon kunde lugna oss med att eftersom Loke fick sin spruta mot röda hund efter sin 1-årsdag, så ska skyddet räcka. Vattkopporna får vi lösa på något sätt. När jag pratade med folk på jobbet kunde vi konstatera att det här med vaccination och vad som är tillräckligt tycks kulturellt betingat. Jonas, som jag undervisar tillsammans med, har chockat många amerikaner genom att aldrig vaccinera sig mot influensan. Det gör man bara. Han hade gjort det en gång. Då blev han sjuk.