Bergochdalbana från 1924, i trä och på en kalifornisk boardwalk där Stilla havets vågor slår in med dundrande bränningar över sanden. Som hämtat ur en film och allt detta för $13 per näsa. Hemma på motellet strax före 12 och sedan upp vid åtta för att äta den frukost som ingick i priset. Därefter gav vi oss av mot Monterey. Låt oss här stanna upp ett ögonblick och reflektera över amerikansk populärkultur. Vi har varit i USA i en vecka och förstås har jag hela tiden en inre jukebox som spelar upp snuttar eller hela låtar i huvudet på mig. Vi har åkt utmed motorväg 101 (Riding down the highway 101... Black Planet/Sisters of Mercy), vi har passerat San Quentinfängelset (San Quentin, I hate every inch of you... Johnny Cash), och vidare med Runaways California, its so nice, Dead Kennedys California über alles  osv. Nu skulle vi ner till Monterey, där den första popfestivalen hölls 1967, The Summer of Love. För den som är intresserad finns en utmärkt dokumentär på Youtube. Artisterna som spelade var många, bland andra Janis Joplin, The Mamas and The Papas, The Who, Otis Redding, Jimi Hendrix, Ravi Shankar mfl. Här eldade Hendrix upp gitarren med symaskinsolja som tändvätska (märket syns fortfarande i scengolvet). Gitarren ägs idag av Dweezil Zappa. Roligt nog är platsen fortfarande helt intakt och ser precis likadan ut som då! I dokumentären ser man alla hippisar rusta för festivalen, skoja med polisen och dansa med varandra. Kändisar som Rolling Stones Brian Jones syns i vimlet. Allt till tonerna av Scott McKenzies "San Francisco" med refrängen: "If you're going to San Francisco, remember to wear some flowers in your hair" fast vi ju befinner oss en bit söder om SF. Som ni förstår är detta helig mark.

Vi for efter denna sakrala stund ner till stranden, där vi möttes av ett sjölejon som tumlade runt i vattnet. Loke tog ett dopp i det iskalla vattnet som Stilla havet tycks bestå av och vi andra tittade på. Vi försökte sedan äta lunch på Henry's BBQ, men det hade blivit en thairestaurang. Vi for då vidare till Papa Chano's för mexikansk mat, som vi efter kortkrångel lyckades betala. ICA-banken tycks vilja stoppa vår ekonomiska ruin genom att klassa i princip allt som osäkert. Maten hos Papa var av varierad kvalitet och uppskattning, men min tostada var mycket god.

Mätta och belåtna rattade vi vidare till Gilroy, en outletansamling av det större slaget. Eftersom större delen av familjen utom jag älskar att shoppa i butiker var det ett givet mål. Den enda som kom därifrån med något större var jag, ett par nya Converse för $38.

När vi nu började ta oss hemmåt, kunde vi i framsätet konstatera att Kalifornien verkligen bjuder på olika sorters natur. Denna korta roadtrip har erbjudit redwoodbeklädda berg, sanddynor och hav, branta kullar av gräs. Varmt och svalt om vartannat. Men överallt vänliga människor som gärna pratar och hjälper till när 5 förvirrade svenskar försöker förstå något nytt.