Loke är redo för skolfotograferingen imorgon. Så redo.

Idag byggde jag om vår snygga helvetesklump till dammsugare. Det funkade såtillvida att jag kom åt under nästan alla möbler. (Det är bara längst in under dubbelsängen den fortfarande inte når. Undrar vad som frodas där?) MEN det var förstås inte rätt. Det förstår man dels på att det inte fanns en enda bild som talar för i instruktionsboken och dels för att den blev typ överhettad lite då och då. Känner lite att jag struntar i det faktiskt!

I morse när vi skulle till skola/jobb kom vi ut och fick jordens chock när vi möttes av - regn! Vi trodde inte ens det var möjligt. I ärlighetens namn drabbades Maths av några droppar redan igår, men det var ju i San Francisco. Här sken solen som vanligt. Blev tvungen att ta paraply. Eller tvungen och tvungen. Mest var det att jag äntligen fick chansen att rycka fram snyggparaflaxen!

I övrigt har helgen rusat förbi i rasande tempo. Fredag åkte sista delen av Sverigebesöket hem igen. På kvällen tröstade vi oss med att gå på konsert på anrika The Fillmore och se Dave Rawlings Machine och Loke sov borta för första gången! Han sov hos en tysk familj som vi träffat här. Minna går i klassen under Loke och de har haft extra engelska tillsammans. Storebror Friedrich går high school och båda gillar Pokémon. En supertrevlig familj verkligen. Men ändå. Jag hade nog inte vågat när jag var nio. Loke vågade och hans enda invändning var att han inte skulle kunna fråga dem saker. Ipad och google translate löste det problemet och så gick det hur bra som helst. Maths och jag hörde inte ett pip på hela kvällen och njöt istället av denna klassiska lokal och bra musik.

På lördagen åkte vi in till SF igen för att gå på festival. Tre dagar, sju scener, hundratals bajamajor (som hade tvättställ med tvål, vatten och pappershanddukar utanför!) och artister på alla sju scenerna hela dagen, 11-20, och hela jippot var gratis! Det är faktiskt fullständigt enastående. Det fanns också ett oändligt utbud av mat i olika vagnar. Loke testade en pizza som var sådär. Maths tog en vegetarisk curry som inte heller renderade några jubelrop. Själv stod jag i valet mellan corn dog och crab fries utan att kunna bestämma mig. såklart slutade det med att jag tog båda.

För er som inte vet vad corn dog och crab fries är kommer här en kort beskrivning:

Corn dog är en klassisk amerikansk snabbmatsrätt och består helt enkelt av en grillkorv på en grillpinne och doppad i frityrsmet och så friteras hela rasket. 

Crab fries var extremt frasiga pommes toppade med vitlökssås (det stod aioli på skylten, meeeen...) och en skopa krabbkött. 

Corn dog är en sån där grej som jag sett massor med gånger, men inte direkt lockats av. Ändå ville jag prova bara för att det känns så superamerikanskt. Självklart var det oerhört äckligt och varken Maths eller jag klarade mer än en tugga, men nu kan jag iallafall bocka av det från listan. Crab fries däremot var en riktig fullträff!

Det var galet mycket folk på festivalen och som sagt mängder av artister, så rätt snart delade vi på oss. Bobby Bare lyssnade vi alla på. Helt crazy att en gubbe på 81 håller den nivån. Superbra! Sen ville Maths se Dave Rawlings igen och jag ville se Cindy Lauper. De spelade samtidigt och sen skulle vi mötas, men vid det laget hade jag svårt att ens ta mig fram genom folkmassorna och samtidgt hålla koll på Loke, så vi gav upp och åkte hemåt. Det visade sig att Maths gjorde samma sak och befann sig på bussen precis bakom oss, så vi gick och käkade i stan innan hemfärd.

Söndag delade vi på oss. Maths åkte in på festivalen igen medan jag och Loke hängde hemmavid. Bloggade, tvättade, Pokémonade, läste läsläxa och handlade. En slapp dag!

Och nu är det vardag igen. Måndag med skola, jobb och volontärande i skolbibblan. Fisk till middag och balett. Läxor och lägga sig i tid. 

Igår va jag på musikfestival och såg bl a Cindy Lauper. Efteråt åt vi på kinakrog det var jättegott. Efter vi hade betalat fick vi varsin lyckokaka mamma fick sämsta lapen inuti (ni kommer se texten på någon av bilderna under texten). HAHAHAHAHAHAHAHAHIHIHIHI!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har börjat på soccer mtt lag heter Grizzlies!!! Det är kul men vi har bara 2 träninger i veckan och dom är bara 1,5 timar longa!!!
Men inte nog med det det är bara jag och coachen Joe som gör djupleds passningar.

Jag har Runathon om 1 vecka vi elever ska springa för att samla pengar till skolan genom att skafa sponsorer i form av väner, familj och lite sånt. Jag har redan samlat en del från mammas bok klubb men om man vill ge nåt kan man swisha mamma och skriva runathon. Varje krona räknas! Eftersom flera saker i skolan betalas med pengar man samla in, tex gympa, music och biblotek!

P.S från mamma: Skolan får ganska begränsat med pengar så för att public schools i Berkeley faktiskt ska vara kostnadsfria och eleverna ska få skolmaterial, biblioteksböcker, gympa, osv, osv. så pågår ett ständigt insamlande av pengar från skolans sida och runathon är ett av sätten. Man kan antingen ge en fast summa eller en mindre peng per varv, det är viljet man vill. Alla barn får hem ett formulär där de ska fylla i antal varv, sponsorernas namn och ihopsamlad summa. Den ska sedan lämnas åter till skolan. Mycket seriöst! Och amerikanskt.  

Efter 10 dagars besök av nästan hela bokklubben, med vänner i huset, med glada aktiviteter känns det nu tomt, tomt, tomt att ha vinkat av de sista.

Fantastiskt fin vinprovarresa i Sonoma och Napa. Alla viner kanske inte var toppen, men resan i sin helhet var det. Så många minnen och glada skratt! Åka gammal cable car med privatguide och dricka klubbens signaturdryck - irish coffee - på stället där de sägs ha uppfunnits. Evighetspromenad i ruffiga kvarter för att komma till bacon-restaurang bara för att upptäcka att det var fel ställe! Gratis fulvin i hotellobbyn. Sushibåtar i Chinatown. Baseball. Skaka på iskall buss i timmar för att komma till köpcentrum. Regnbågsklänning och dålig manikyr. Skrikande av skratt i en taxi i kolmörkret. Grillat på the porch. Så mycket kärlek, så mycket kul. Middag på ölbryggeri, utsikt från ett klocktorn, ekorrar, växter och kolibris.

Jag är så oerhört glad och tacksam för de 10 dagar som varit och jag kommer bära med mig minnena som små skatter!

Anna

Bokklubben har ett nytt namn. En uppmärksam, skärpt och väldigt sympatisk busschaufför insåg på bara tio minuter vad vi egentligen går för. När vi klev av myntade han vårt nya namn - The Magnificent Seven! Så hej då bokklubben. Hej magnifika klubben! Och Sju vågade livet, låter inte ens en tiondel så bra.