Vid första anblicken kanske rubriken förvirrar er, men sug lite på orden. Ung. Kristen. Visst känns det väldigt mycket som jag? Så pur, så skinande helig. Jo, jag vet, det sjunker liksom in i en och blir helt rätt! Så det logiska steget för mig blev förstås att gå med i YWCA - Young Womens Christian Association, för var ska sleven vara om inte i grytan?

Ni som tvivlar (jag kommer att kalla er Tomas) ska veta att jag inte alls blev medlem för att man fick rabatt på danskurserna och ett gratis välkomstmingel med tilltugg, inte alls! Nu tycker jag att ni är lite fisiga som tror mig om sådana snålerier, fy.

Iallafall, eftersom man nu råkade få rabatt (hade ingen aaaaning) så anmälde jag mig till två kurser; balett på måndagar och magdans på onsdagar. Torsdagar och fredagar ägnar jag åt att kvidande hasa runt med små, små rörelser.

Det började i måndags och baletten var tyvärr inget vidare medan den orientaliska igår var toppenkul! Tror att baletten helt enkel är lite för svår för mig trots att det skulle vara nybörjarnivå. Ganska långa serier av rörelser och ingen särskilt långsam genomgång heller. Vi får se om det tar sig, annars hoppar jag nog omgång två.

Magdansen däremot fick mig att fyllas av sådan där bubblande, svävande glädje som bara måste ut som ett över-hela-ansiktet-leende, trots att benen darrar, axlarna värker och svetten formligen forsar längs halsen. Så jäkla härligt!

Anna

Ikväll började min banjokurs på Freight & Salvage. Vi var åtta glada nybörjare som nu skulle tämja de fyra och en halv strängarna. En del hade spelat en del andra instrument, andra var helt gröna. Ända sedan jag var liten har jag gillat banjo och sedan 20 år eller något har jag också ägt en, men aldrig lyckats lära mig något. Tyvärr är ju min banjo hemma, så här har jag hyrt en folkmusikbanjo. Vilket inte är samma sak som en bluegrassbanjo. Nåja, det spelar inte så stor roll, man kan spela clawhammerstyle på den med. Clawhammer är den ursprungliga stilen som följde med banjon från Afrika.Slavarnas musik mötte fiolen från Nordeuropa och amerikansk folkmusik var född.

/Maths

Ni vet hur det är. Det börjar med något litet. Leder vidare. Plötsligt har man fått en ny vana. Det är knappt man i efterhand kan se vägen dit. Eller så kan man det. Tydligt. I vårt fall började det med en alldeles väldigt fluffig och osedvanligt len filt. En sån där som knappt känns mot huden, men ändå gör den det. En gul med loggan för "vårt" baseballag - Oakland Atlethics.

Jag utgår ifrån att ni alla minns att vi var på baseballmatch för någon vecka sedan (och hejade vårt lag till en förvånande seger i sista hal finningen.) Utanför fanns lite jippo och man kunde "få" saker "gratis". Notera citationstecknen. Naturligtvis är ingenting gratis, men istället för att betala med pengar kunde vi sälja oss själva. Awesome! Som vi säger nuförti'n. Iallafall när det gällde gympapåsarna som Maths och Loke "fick" i utbyte mot att vi gav Chevy full tillgång till våra e-postkonton och telefonnummer. Inget fel i det, gympapåsarna är snygga.

Nå, uppvärmda av denna härliga "gåva" fick Loke syn på Filten. Så. Mjuk. Måste. Ha. Sa hans blick. Själv spanade jag in en praktisk kylväska i två våningar. Det tyckte jag verkade handy. (Ja, ni har väl alla redan fattat vilken produkt som följde med hem?) För att "få" den åtråvärda filten var man tvungen att teckna en prenumeration på lokalbladet. Två månader bara, så det skulle passa oss ganska bra. Även om filten var ännu lite mindre gratis än gympapåsarna, så är det ju faktiskt trevligt att ha en tidning. Så vi slog till.

En vecka tog det, sedan kom första tidningen dunsandes ner på gången upp till huset. (Postlådan är bara för post. Det hör man ju på namnet.) Det var i söndags. Vad härligt! tyckte vi och bladade bland delarna. Live & Eat, Drive, Local news, seriebilagan, KUPONGERNA (oooh så många!), Cars, osv, osv. Många delar var det. Sen blev det måndag. Ingen tidning. Tisdag - ingen tidning. Det var då vi långsamt förstod att vi bara hade köpt en söndagsprenumeration. Konusmentupplysningen kring detaljerna hade tydligen glappat lite. Nåja, nu har vi söndagstidning i två månader och med tanke på hur många delar den har så kommer det räcka hela veckan, så vi är glada ändå. Och Loke, han är jätteglad, för han har en alldeles ny, supermjuk filt på sin säng.

Vet ni hur mycket jag vill ha en avfallskvarn i vasken även hemma? SÅ mycket!

Någon som hört talas om när Anita Ekberg varit i Italien tre veckor, kommer hem, blir intervjuad av svensk reporter och säger någonting i stil med "Hur är det ni säger i Sverige?"

Så känner jag mig lite just nu.

Det är inte det att jag inte vet de svenska orden, men de är liksom lite längre bak på något vis, lite... ja, sådär halkiga ibland och svåra att få tag på. Så när jag säger att jag ska gå till librariet på wennsdag, så är det inte för att jag håller på att bli Dolph Lundgren, utan för att min hjärna går på högvarv med engelskan hela tiden. Hav förståelse, jag ber er!

Tänk er detta: "Å vad skönt att koma hem från skolan och relaxa." Eller inte!!! Läxor varje dag som ska in dagen efter!!!  

Och inte bara en heller utan 9000 typ. Känns det som. Det är iallafal 3 eller 4. 

Jag har varit på pokemon jakt i flera timar. På universitets området och en park som vi kallar knark parken för att alla i parken är i princip knarkare. Vi har fångat typ 8 Evees, en Grimer, en Dratini, 3 Ekans, vi har evolvat en Psyduck och fångat 2 Scyther.

Nu måste jag sluta för att jag måste öva på min trumma.

Jaha, här har vi nu hamnat i "livet rullar på". Det mesta är vardag, inget särskilt händer, det är som det är. Vakna, frukost, jobb/skola/handla-tvätta-städa (beroende på person). Läxor, middag, tv, godnatt. Ungefär så. Inte mycket till underhållning i en blogg alltså!

Loke har haft en tuff vecka. Verkligheten har slagit till hårt och han som är van att kunna uttrycka sig hur bra som helst, fatta allting lätt som en plätt och har sin plats i livet, måste nu kämpa med det mesta. Läsa. Skriva. Förstå. Det är läxor alla dagar utom fredag och så måste han öva trumma också.

Jag har blivit volontär i skolbiblioteket. Ska vara där en halv dag i veckan och hjälpa till med lite allt möjligt. Det blir kul!

Maths undervisar sin kurs tre dagar i veckan och har också halkat in lite i en annan professors kurs och har föreläst en del i hennes kurs också, så han har fullt upp.

Igår var vi bjudna hem till Maths chef på en liten fest. Anställda med familjer. Jag var sjukt osugen när det närmade sig. Inga kläder, håret fel, ful och finnig. Och sur. (Rädd?) men sen blev det jättetrevligt! Massor med god mat, drycker i överflöd och ett stort gäng människor som verkade snälla och pratsamma och inte alls läskiga som det kändes innan. De bodde dessutom i ett fantastiskt fint hus med massor av härliga detaljer i arkitekturen. Loke ville flytta dit!

Här är en bild från takterrassen ner mot deras trädgård.

Klockan 6 pm ringde det på dörren och vår trevlige brevbärare kom återigen med ett paket till oss. Igår var det dammsugarpåsar, idag... min baseballhandske! Jag vet inte vem som blev gladast, jag eller Loke. Men han bestämde snabbt att vi skulle till parken och bolla. Eller som han sa när vi kom: - Jag har sett fram emot den här stunden ganska länge! Fem dagar är ju rätt länge när man är nio. Sedan bollade vi i 45 minuter och det är faktiskt mycket roligare än det verkar! Och det ÄR roligare när båda har handskar. Lokes handske är en 11" handske och min är 14", dvs ett mått som antyder att det är en handske mer lämpad för outfieldspel än infield. Den härliga doften från en ny läderhandske sprider sig i huset. Ni ser, jag börjar nörda ihop fullständigt.

Igår spelade Giants mot Rockies och tappade en 5-3-ledning i åttonde inningen för att förlora med 6-5 i nionde. Tydligen ett mönster som går igen. A's har ju ett motsatt mönster de senaste matcherna. För den som vill se en kort introduktion till hur grundläggande baseball går till kan man titta på Baseball explained in 5 minutes. Annars rekommenderas howbaseballworks.com.

Maths