Ni är inte bortglömda kära vänner. Det är bara väldigt full rulle här just nu. I fredags en fullständigt hjärtskärande skolavslutning för Loke där både han och jag grät floder. Direkt från skolan till flygplatsen för att möta svärföräldrarna, Safira, Elmo och Maths som väntade evighetsväntan på oss i den tråkiga biluthyrningsladan där caféet stängde 14.00 Bilen var bokad i mitt namn så Maths fick inte hämta ut den. Efter många och tjorviga turer fick vi till slut ut bilen - i Maths namn...

Lördag och söndag har familjen hunnit med en del sightseeing medan jag har fixat klart det sista med packning och i huset. Nu är det ok, men igår var det bara ett enda jävla virrvarr av saker och väskor och burkar och jox. Fy för flytt! Vi får iallafall förvara en del väskor hos vänner så vi slipper släpa med allt på road trip genom södra Kalifornien.

Så, om några timmar är det dags att lämna vårt fina hus här och bege oss ut alla sju i jätte-Toyotan vi hyrt. Första stopp blir Escalon där maken och svärfar har sina rötter. Mer om detta senare.

Vi hörs!

En del kaffe har vi druckit.

De fyra jätteväskor vi lämnar i Berkeley tillsammans med gitarr och lite annat.

Lokes sista dag i skolan började som den slutade: i solen utanför klassrummet, med gråtande mamma på skolgården.

Då: en peppad Loke som längtade, men var nervös.
Nu: en superledsen Loke som inte alls vill åka hem.

Lunch i Berkeley. Skönt i solen, men annars kallt.