04.20 ringde klockan och vi jagade upp motvilliga, trötta barn för ett nytt försök att flyga helikopter över Grand Canyon. Först hann vi bli oroliga när aldrig bussen kom för hämtning, sen kom den och vi lugnade oss. En timmas resande för upphämtning av andra och så var vi framme. Och började vänta. Och vänta. Och... sen blev det inställt. Igen. På grund av dimma.

Besvikelsen var enorm, men vädret rår vi inte över. Turligt nog fick vi total återbetalning utan knot och till en bättre dollarkurs än när vi köpte biljetterna, men det känns ändå som en klen tröst.

Efter stadig frukost på hotellet packade vi ihop oss och rullade vidare mot San Diego. Det blev många timmar i bil och mycket öken. Platt öken, öken med berg, sandöken och till och med en tumble weed. Precis som på film!

Framåt halv sju var vi framme och incheckade på värsta lyxhotellet! (Tycker vi då som inte är så bortskämda. En skrubbtvål på ett snäckformat fat och stranden på andra sidan poolen så är vi nöjda.) Vid det laget kändes det helt surrealistiskt att vi 12 timmar tidigare stått på flygplatsen i Boulder och hoppats på att få komma iväg till Grand Canyon.