En sak som jag verkligen kommer att sakna när vi lämnar Berkeley är morgontempot vi har här. Det är som att prata Kalixmål - inget utrymme för stress.

Sju ringer klockan. Sådär tjugo över masar vi oss upp, äter frukost i godan ro och förbereder lunchlådor och annat. Både Maths och Loke behöver ju ha lunch med sig.

När vi är klara med allt hinner Loke oftast hänga en stund över skärmen innan det är dags att bege sig, sådär tjugo i nio. Vi spelar oftast Pokémon go på vägen och pratar om livet. Vid Martin Luther King Junior way/Virginia står skolpolisen så vi slänger några ord med henne innan vi går vidare.

När jag har lämnat Loke (jag får inte följa med in på skolgården längre) brukar jag oftast gå och handla. Vi har ju tyvärr ingen bil längre så jag tar kärran eller bär. Starka armar nu'rå!

Nu kom Anika! Vi hörs hörrni.