Ikväll började min banjokurs på Freight & Salvage. Vi var åtta glada nybörjare som nu skulle tämja de fyra och en halv strängarna. En del hade spelat en del andra instrument, andra var helt gröna. Ända sedan jag var liten har jag gillat banjo och sedan 20 år eller något har jag också ägt en, men aldrig lyckats lära mig något. Tyvärr är ju min banjo hemma, så här har jag hyrt en folkmusikbanjo. Vilket inte är samma sak som en bluegrassbanjo. Nåja, det spelar inte så stor roll, man kan spela clawhammerstyle på den med. Clawhammer är den ursprungliga stilen som följde med banjon från Afrika.Slavarnas musik mötte fiolen från Nordeuropa och amerikansk folkmusik var född.

/Maths

Ni vet hur det är. Det börjar med något litet. Leder vidare. Plötsligt har man fått en ny vana. Det är knappt man i efterhand kan se vägen dit. Eller så kan man det. Tydligt. I vårt fall började det med en alldeles väldigt fluffig och osedvanligt len filt. En sån där som knappt känns mot huden, men ändå gör den det. En gul med loggan för "vårt" baseballag - Oakland Atlethics.

Jag utgår ifrån att ni alla minns att vi var på baseballmatch för någon vecka sedan (och hejade vårt lag till en förvånande seger i sista hal finningen.) Utanför fanns lite jippo och man kunde "få" saker "gratis". Notera citationstecknen. Naturligtvis är ingenting gratis, men istället för att betala med pengar kunde vi sälja oss själva. Awesome! Som vi säger nuförti'n. Iallafall när det gällde gympapåsarna som Maths och Loke "fick" i utbyte mot att vi gav Chevy full tillgång till våra e-postkonton och telefonnummer. Inget fel i det, gympapåsarna är snygga.

Nå, uppvärmda av denna härliga "gåva" fick Loke syn på Filten. Så. Mjuk. Måste. Ha. Sa hans blick. Själv spanade jag in en praktisk kylväska i två våningar. Det tyckte jag verkade handy. (Ja, ni har väl alla redan fattat vilken produkt som följde med hem?) För att "få" den åtråvärda filten var man tvungen att teckna en prenumeration på lokalbladet. Två månader bara, så det skulle passa oss ganska bra. Även om filten var ännu lite mindre gratis än gympapåsarna, så är det ju faktiskt trevligt att ha en tidning. Så vi slog till.

En vecka tog det, sedan kom första tidningen dunsandes ner på gången upp till huset. (Postlådan är bara för post. Det hör man ju på namnet.) Det var i söndags. Vad härligt! tyckte vi och bladade bland delarna. Live & Eat, Drive, Local news, seriebilagan, KUPONGERNA (oooh så många!), Cars, osv, osv. Många delar var det. Sen blev det måndag. Ingen tidning. Tisdag - ingen tidning. Det var då vi långsamt förstod att vi bara hade köpt en söndagsprenumeration. Konusmentupplysningen kring detaljerna hade tydligen glappat lite. Nåja, nu har vi söndagstidning i två månader och med tanke på hur många delar den har så kommer det räcka hela veckan, så vi är glada ändå. Och Loke, han är jätteglad, för han har en alldeles ny, supermjuk filt på sin säng.

Vet ni hur mycket jag vill ha en avfallskvarn i vasken även hemma? SÅ mycket!