Lördagkvällen vigdes åt amerikansk fotboll. Storslaget och pampigt med marching bands och en stämning som inte byggde på hat av motståndaren. Cal's marching band spelade en hyllningslåt åt Texassupportrarna och de sjöng glatt med samtidigt som bandet formerade sig som Longhorns logo. California Memorial Stadium var nästan fullsatt (den rymmer 63 000 och då hade dessutom båda lagens orkestrar tagit plats på läktarna där de spelade och supportrarna sjöng. Klackarna var imponerande stora och Texas hade nästa lika mycket fans som Cal Bears denna kväll. Det är långt till Berkeley från Austin... Kvällen slutade också lyckligt, Cal Bears vann med 50-43. Amerikansk fotboll är en helkul sport som påminner mycket om ett medeltida slag, fast utan vapen. Och fast spelarna kastades hejdlöst omkring i stridens hetta så var det ingen som låg och vred sig i gräset och låtsades ha ont. Det enda som inte var så kul var att det tog närmare fyra timmar att spela den där timmen effektiv tid av fotboll. Eftersom matchen började så sent som 19.30 så var den inte slut förrän vid midnatt, men då hade vi gått hem. Det blev kallt i den svala kaliforniska kvällen att sitta still, trots sittlappar och varma kläder. Vi såg dock klart matchen på TV. Nu när man förstått reglerna lite bättre så förstår man också vilken spännande sport det här är. Och säga vad man vill, men amerikanerna kan det här med jippon. /Maths

 

Bogie

20 september 2016 17:29

Inget hat, jag är skeptisk...

A och M

20 september 2016 18:56

Såklart det skreks, buades och så under själva spelet, men däremellan faktiskt väldigt mycket frid, fröjd och respekt.

 

Maths

20 september 2016 21:48

Nej, faktiskt inget hat. Eller fylla för den delen och då ska man tänka på att det var en lördagkväll som föregåtts av otaliga bbqs på campusområdet och de flesta på matchen var studenter i åldrarna 18-25...

 

Bogie

21 september 2016 06:12

Låter lite som chock-upplevelsen när jag o familjen såg en basketmatch, Solna mot Umeå tror jag det var, och publiken applåderade om motståndarlaget gjorde ett snyggt mål...

A och M

21 september 2016 21:24

Lysande!

 

Christina

21 september 2016 08:31

Vilken härlig upplevelse!
Man hör eller läser ju faktiskt aldrig om nåt läktarvåld eller kravaller på stan efter matcher, oavsett sport, i USA!

A och M

21 september 2016 21:24

Sant!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi lämnade Monica för Barbara. Och även om vi gillade Monica så kan hon inte mäta sig med sin efterföljare. Jösses jäklar vilket fint ställe. Vi bodde på charmiga Mason Beach Inn, ett litet motell i den bättre klassen med guldkornet Christopher i rec...

Ett regnigt Santa Monica välkomnade oss efter en ovanligt kort och köfri biltur. Nyårsafton på piren hade vi tänkt oss, men fick i receptionen veta att Santa Monica är en miljömedveten del av staden och fyrverkerier var helt förbjudna. Nåja, vi hade ...

Resan genom Los Angeles tog längre än vi hade väntat. LA-trafiken var så massiv som man hade hört. Tillslut kom vi dock fram till vårt lilla hotell bakom Hollywood Boulevard. Vi hade väl inga förhoppningar på hotellet i Hollywood egentligen, men det ...

Kaffesugna gänget ville inte ha kedje-fika utan nätletade upp Steinbeck café. Och kedje-fika slapp vi. Vi hamnade på biblioteksfiket i Santa Maria! Ser lite enkelt ut, men smakade finfint. ...

Från stilla, vackra La jolla vid havet styrde vi kosan mot Los Angeles för att landa ett par nätter i Anaheim. Vid inte så stilla, vackra Express Inn vid vägen. På baksidan fanns iallafall ett litet torg med tvättomat och nagelvård så jag vaxade ögon...