Någon som hört talas om när Anita Ekberg varit i Italien tre veckor, kommer hem, blir intervjuad av svensk reporter och säger någonting i stil med "Hur är det ni säger i Sverige?"

Så känner jag mig lite just nu.

Det är inte det att jag inte vet de svenska orden, men de är liksom lite längre bak på något vis, lite... ja, sådär halkiga ibland och svåra att få tag på. Så när jag säger att jag ska gå till librariet på wennsdag, så är det inte för att jag håller på att bli Dolph Lundgren, utan för att min hjärna går på högvarv med engelskan hela tiden. Hav förståelse, jag ber er!

Tänk er detta: "Å vad skönt att koma hem från skolan och relaxa." Eller inte!!! Läxor varje dag som ska in dagen efter!!!  

Och inte bara en heller utan 9000 typ. Känns det som. Det är iallafal 3 eller 4. 

Jag har varit på pokemon jakt i flera timar. På universitets området och en park som vi kallar knark parken för att alla i parken är i princip knarkare. Vi har fångat typ 8 Evees, en Grimer, en Dratini, 3 Ekans, vi har evolvat en Psyduck och fångat 2 Scyther.

Nu måste jag sluta för att jag måste öva på min trumma.

Jaha, här har vi nu hamnat i "livet rullar på". Det mesta är vardag, inget särskilt händer, det är som det är. Vakna, frukost, jobb/skola/handla-tvätta-städa (beroende på person). Läxor, middag, tv, godnatt. Ungefär så. Inte mycket till underhållning i en blogg alltså!

Loke har haft en tuff vecka. Verkligheten har slagit till hårt och han som är van att kunna uttrycka sig hur bra som helst, fatta allting lätt som en plätt och har sin plats i livet, måste nu kämpa med det mesta. Läsa. Skriva. Förstå. Det är läxor alla dagar utom fredag och så måste han öva trumma också.

Jag har blivit volontär i skolbiblioteket. Ska vara där en halv dag i veckan och hjälpa till med lite allt möjligt. Det blir kul!

Maths undervisar sin kurs tre dagar i veckan och har också halkat in lite i en annan professors kurs och har föreläst en del i hennes kurs också, så han har fullt upp.

Igår var vi bjudna hem till Maths chef på en liten fest. Anställda med familjer. Jag var sjukt osugen när det närmade sig. Inga kläder, håret fel, ful och finnig. Och sur. (Rädd?) men sen blev det jättetrevligt! Massor med god mat, drycker i överflöd och ett stort gäng människor som verkade snälla och pratsamma och inte alls läskiga som det kändes innan. De bodde dessutom i ett fantastiskt fint hus med massor av härliga detaljer i arkitekturen. Loke ville flytta dit!

Här är en bild från takterrassen ner mot deras trädgård.

Klockan 6 pm ringde det på dörren och vår trevlige brevbärare kom återigen med ett paket till oss. Igår var det dammsugarpåsar, idag... min baseballhandske! Jag vet inte vem som blev gladast, jag eller Loke. Men han bestämde snabbt att vi skulle till parken och bolla. Eller som han sa när vi kom: - Jag har sett fram emot den här stunden ganska länge! Fem dagar är ju rätt länge när man är nio. Sedan bollade vi i 45 minuter och det är faktiskt mycket roligare än det verkar! Och det ÄR roligare när båda har handskar. Lokes handske är en 11" handske och min är 14", dvs ett mått som antyder att det är en handske mer lämpad för outfieldspel än infield. Den härliga doften från en ny läderhandske sprider sig i huset. Ni ser, jag börjar nörda ihop fullständigt.

Igår spelade Giants mot Rockies och tappade en 5-3-ledning i åttonde inningen för att förlora med 6-5 i nionde. Tydligen ett mönster som går igen. A's har ju ett motsatt mönster de senaste matcherna. För den som vill se en kort introduktion till hur grundläggande baseball går till kan man titta på Baseball explained in 5 minutes. Annars rekommenderas howbaseballworks.com.

Maths

Som gästlärare får man ibland rycka in där det behövs och ingen utmaning är ju för svår eller konstig för en akademiker. Igår diskuterade jag och Jonas Wellendorf värmenivån på kontoret och han sa att han brukar lämna sitt fönster öppet över natten. Men, sa jag, finns det inte en risk att man kommer hit på morgonen och har typ en örn på kontoret? Nä, sa han (fast på danska), det har aldrig hänt. Idag hade det hänt. Inte en örn, men väl en duva hade tagit sig in hos administrationen och duvan var inte helt nöjd med situationen förstod man. Vi, dvs jag och Seth från italienskan, försökte skrämma den ner i det öppna fönstret. Det slutade med att den flög över rummet och in i fönstret där. Nu låg den iaf still och jag kunde öppna fönstret och lyfta ut den på avsatsen utanför fönstret. Väl där flaxade den över kanten och försvann. Hoppas den klarade sig.

Efter duvdramatiken hämtade jag städprylar. UC Berkeley har skurit ned på lokalvården, så om någon tycker det är skitigt på kontoret får man städa själv. Eftersom det virvlar omkring jättedammråttor på mitt och Jacksons kontor så tog jag ett varv med en Swiffer och torkade bort de värsta fläckarna på golvet. Även skrivbordet fick sig en dust. Som min farfars kusin Carl Gustavson i Ohio sa till mina föräldrar: Nu har Caryl varit här och dustat. Men här var det jag som fick dusta.

Maths

Man går fel i hettan och kommer upp för en backe. Når krönet. Vad det är fint att komma vilse ibland.

Idag började min English in action-kurs. Min partner hette Roger och redan i vår inledande e-postkonversation fick jag onda aningar. Försökte strunta i det och förhålla mig öppen och positiv i vårt möte idag, så jag kom dit med glad min trots allt. Efter fem minuters samtal kände jag att det här skulle bli en av de längsta timmarna i mitt liv. (Förusatt att man definierar "samtal" som "en part mal oavbrutet på utan att så mycket som slänga ett öga på den andra")

Roger var helt enkelt en självupptagen, pensionerad gnällmåns. Or as we säg in inglish: He was a praktass! Det var för all del störande att jag som var där för att praktisera min engelska fick typ 15% av samtalstiden och att han var helt ointresserad av vad jag flikade in, men kulmen var ändå när han sa att det verkar som att vissa amerikanska män nuförtiden "find asian women hot". Som tur var hade samtalstimmen gått då och nej, det blir inga fler. Det vågade jag inte säga till Roggan, men jag sa att nu går vi hem och funderar på om vi kan tillföra varandra något och så hörs vi på e-post.

Troligtvis skulle jag kunna tillföra honom en himla massa om han lät mig öppna munnen, men det han kan tillföra mig är inget jag vill ha.

Anna

Jag har ingen bild på Roger tyvärr, men ni får se rödvin på burk istället. Ungefär lika illa.

Vi har varit på vår första baseballmatch ever, i helgen som gick. Det är en obegriplig sport. Nån kastar och en annan fångar. Eller så slår nån på kastet och då fångar nån annan. Sen får man en poäng. Eller inte. Det är lite olika. Man vet inte så noga. Matchen ska hålla på i 9 "innings" (en sorts perioder) men det kan också ta slut efter 6. Eller 13. Det är ganska kul iallafall! Och faktiskt, med hjälp av youtube och tv har vi lyckats lära oss lite regler så nu har vi hyfsat bra koll på vad som händer på planen och när de får poäng eller inte. (Bara innelaget kan ta poäng.) Dessutom var det festligt att vara på match för det var precis sådär som på film! Folk äter hela tiden och dricker öl. Det går runt människor med lådor på magen och säljer popcorn, läsk, glass, kakor, snacks, pizza, varmkorv inbakad i majsdeg och upptryckt på en pinne och en massa annat snarrigt. Vi köpte självklart hotdogs!

På "vår" match stod det 0-0 efter 8 innings och Boston hade första halvan av 9:e, men Athletics stod emot och sen i sin innehalva dundrade de på med en homerun och fick in nån = poäng och då var matchen slut och Athletics vann. Go A's!!