Idag är det Labour Day här och det är en helgdag. Butikerna kör hårt på Labour Day Sale, men skolorna är stängda och många har ledigt från jobbet. Hemmafruns arbete tar dock aldrig slut som ni vet, så en ledig dag är bara till för att hinna göra lite mer.

Idag har husmor till exempel slitit hårt med att klippa kuponger och värma rester till lunch. Ja fy vad man får stå i. Och som om inte det räckte har jag tvättat och klippt ner växtligheten på uteplatsen innan den tog över helt och förvandlade vårt liv till Triffiderna 2 - mördarkaprifolen anfaller. Sen sopade jag verandan och bakade bröd. Det doftar gott iallafall.

Har jag förresten berättat att vi har tvättstuga ute? Det funkar ju här eftersom det är så himla torrt. Säger alla. Ska tänka på det nästa gång vår granne berättar om hur mycket det regnade förra vintern och att vårt garage fylldes med nästan en meter vatten. Torrt och säkert. Det känns bra!

Vi har förresten en ny kolobri-matare! Den gamla blev ju totalt demolerad i något vi antar är ett ruskigt sabotage.

Scenen en tidig morgon vid halv tio: Vår trädgård. Ett gult träklot. Två decimeter bort vår fina hummingbird feeder slagen i spillror! De delikata blomklockorna söndertrasade och taket i en ledsen hög bredvid. Fruktansvärt! Troligen har vi en sinnessjuk kolibrihatare i grannskapet som drevs till detta illdåd i galet vredesmod en sen kväll när hen hörde oss fröjdas åt kolibrihanarnas våldsamma revirslagsmål och sedan skred till aktion med ett träklot utan fingeravtryck. Otäckt! Alternativt har klotet legat där ett tag och ekorren eller en katt har råkat hoppa ner mataren, men det känns inte alls lika sannolikt.

Nå, idag monterade Maths upp vår nya och nu hoppas vi förväntansfullt att ryktet om nya, heta stället för kolibris ska börja spridas.

Hej klassen.

I mitt förra inläg skrev jag lite om min skola och nu ska ni få mer info. För 47 timar, 18 minuter och 16 sekunder sen hade jag mitt livs första show and tell. Det var nervöst men det gick bra. I slutet av dagen fick jag beröm av en klasskompis.

Min lärare som för övrigt är en väldigt snäl och bra lärare, heter Ms Gross, men hon vill bli kalad Ms G.

Nu till en helt annan sakis!!! Igår köpte jag inte en ros röd som blod men en baseball-handske. Den ska jag ha med mej på baseball-match idag. Om bollen lyckligtvis komer upp på läktaren så är jag redo!!!

Vi har haft några väldigt vanliga dagar här och inte mycket har hänt. Tänkte jag skriva. Sen började jag fundera lite mer och insåg att det inte är riktigt sant. Loke har till exempel genomfört sitt livs första show and tell, inför klassen! Han var såklart väldigt nervös och ville helst slippa, men med lite övning hemma och toppenbra stöd från sin lärare gjorde han det och han gjorde det bra! Vi var väldigt stolta, glada och rörda.

Idag har jag varit lite... spröd. Ägnade fredagrn åt heldagsshopping i San Francisco och avslutade med att träffa Daniel som jag inte sett på 25 år och egentligen inte kände ens då! Vi gick en skrivarkurs för resetidningen Vagabond ihop och tja, för att göra en lång historia kort vill jag bara säga - tack facebook. Så igår hade vi reunion med den äran! Kom hem vid midnatt med en guldpappkrona (upp och ner, sa Maths) på huvudet och fnissade runt en stund innan jag slocknade med ringar och smink på. Nattsärken hade jag dock fått på. Visserligen ut och in och bak och fram, men ändå. Bra jobbat!

Ikväll är det Maths som galejar i storstan och jag hoppas han har lika kul som jag hade igår. Han får ju ändå hänga med hela Swans!

Idag hade jag en tidigt-80-tals-upplevelse. Jag gick till posten och fick stå i kö! Inte var den kort heller. 45 minuter. En kassörska. De andra två bakom disken hade lite andra uppgifter för sig. En var våldsamt upptagen av att hasa omkring med papper i handen och den andra gjorde ryggymnastik. Det är också viktigt.

Eftersom Maths skulle ut på roligheter gick jag och Loke på bio. Hett tips: Ta inte med era barn på Sausage party. Det är inte en barnfilm. Upprepar: Inte. Barnfilm. Tvärtom faktiskt. Den handlar bara om sex, våld och droger och... tja, vad ska jag säga? Jag skäms!

Kommer ni ihåg Gloria? Den lilla damen som ropade fast oss på svenska för några veckor sedan? Jag stalkade henne på nätet och skrev ett brev till någon som kanske var hon. På svenska. Jag visste ju bara förnamn och gata, så lite av en chansning var det, men så innan helgen ringde hon och var jätteglad för att jag skrivit och idag var vi och fikade.

Jag valde den med choklad och hasselnöt och Gloria den med ricottacheescake och guavagelé. Sen körde vi hälften-hälften och båda bakelserna var precis lika fantastiska som de ser ut! Kaffet var också väldigt gott och jag fick se foton på hennes barn och barnbarn. Jättekul!