Jag har ju glömt att berätta för er att jag har börjat volontära i skolbiblioteket! När jag äntligen får leva ut mina bibliotekariedrömmar så glömmer jag berätta för er! Skrämmande.

Iallafall, jag ska egentligen vara där en eftermiddag i veckan, men det har blivit lite mer än så so far. Hittills har jag mest stansat bokstäver och häftat upp saker, men idag fick jag ställa tillbaka böcker i hyllor och det var minsann ingen barnlek. Många, många bokstäver och siffror att förhålla sig till. Jag klarade dock uppgiften jättebra. Om jag får säga det själv.

Att sätta tillbaka böcker i bokhyllorna är lite som att fronta livsmedel när man jobbar i mataffär. Man drar fram, fyller på, snyggar till. Jämna fina rader utåt och inga störande luckor. Man är nöjd. Så nöjd. Sen kommer nån vetgirig liten skitunge och börjar besudla ens fina arbete med sina rafsiga små fingrar. Usch! Gå och lek med en kotte! vill man skrika. Men man kan inte ordet kotte på engelska och någonstans inombords förstår man att barnets lärare kanske inte kommer att ställa sig på ens sida, så man ler och behärskar sig. Skriker inombords. Mantrar "andas, andas". Och sen är det dags att gå hem.

Oftast handlar jag på fredagar när jag har lämnat Loke i skolan, eftersom en av de största affärerna bara ligger ett par kvarter norrut. De har ett bra utbud, hyggliga priser och - femdollarsfredag! Dessutom har de oftast bra rabatter för klubbmedlemmar, vilket jag blev pronto.

Så häng med in på Safeway och fredagshandla! Självklart har kundvagnen en mugghållare, hur skulle det annars gå att handla?

Det första som möter en är Seasonal. Just nu är förstås Halloween-sakerna uppuffade trots att det är sådär sex veckor kvar tills det smäller.

Bakom Seasonal ligger Starbucks i en hörna, men det ser precis lika trist ut som överallt annars så vi går vidare till höger och in bland bröd och delikatesser. I brödhyllan finns bagels, minibagels och hundra sorters vitt rostbröd. Det heter sourdough, white, weaht eller whole grain, men vi kan kalla det fyra nyanser av vitt. Det är gott att rosta. De första fyra veckorna. Skämt åsido, idag köpte jag ett fullkornsbröd som faktiskt var brunt. Verkar lovande för brunt är ju automatiskt lika med hälsosamt.

Sen, mina vänner, brakar helvetet lös. Iallafall för en sugerjunkie som jag. Ett kakmonster, en bullfantast. Hylla efter hylla efter hylla med godsaker. Tårtor, muffins, wienerbröd, pajer, donuts och annan giftig kärlek, ligger i travar, i högar, i bakhåll, ö-ver-ALLT! Det är hemskt. Jag brukar vara ståndaktig, men en gång köpte jag och Loke en låda blandade kakor. De smakade inget vidare, men tror ni jag bryr mig om det nu?

Jag lyckas bryta mig loss ur förtrollningen och passerar apoteket på väg mot den riktiga maten. Förutom själva apoteket är det apoteksgången (man förstår att de lägger allt för matsmältning, sura uppstötningar, osv precis bakom kak-minfältet) och hudkräm och sånt.

Efter mediciner kommer husdjurshyllan, den förhatliga toapappershyllan och - kex och kakor! Jo, för den första sektionen var ju bara färska bakverk. Sen kommer 35 meter packade kakor också. Såklart.

Första halvan av skeppet är smörgåskex och andra är sötkex. Här har man att göra en stund!

Mitt emot kexen har vi hälsodryckerna. Typ Monster och sånt där med ginseng och kokain i. Eller om det var koffein. Pigg-dricka helt enkelt. Och kokosvatten. Övriga drickor finns på en annan hylla, för då räcker det inte med några meter, nej, då krävs rejäla hyll-längder.

Sen har vi förstås jos-hyllan, chips-hyllan och en massa annat, men eftersom det är fredag ska vi förstås ha tacos till middag! Att hitta hyllan med mjuka bröd är lätt, den sticker ut i gången och det finns en massa att välja på. Det är sen drt kör ihop sig. Kolla vilken löjligt liten, nästan förkrympt, sektion vi har att förhålla oss till! Skrämmande! Och vad hände med Santa Maria?

En sak som är stor här flingor. Flingor (och yoghurt) verkar vara vad landet är byggt av. Och jag förstår varför. Det finns ju så mycket att välja på! Några favoriter är Nature Valley. Organic måste ju vara bra och choklad är ju toppen alltså måste flingorna vara jättebra! Cap'n crunch verkar också kunna sina saker (Minns: flingor = hälsokost) men jag undrar om inte Star Wars borde hålla sig på vita duken? INTE aptitligt!

Efter mer jos (Fryst. En, så vitt jag vet, utdöd art i Sverige?) sex sektioner med fryst pizza och en pinsam liten hylla med weight watchers börjar vi närma oss väsentligheterna.

Här är alkohol-gången!

Den ena alltså, den andra är här:

Mååånga meter alkohol! (Nu låter det va? I ärlighetens namn har det inte handlats många flaskor alkohol sen vi kom hit och av dem vi har köpt är de flesta oöppnade. Det är lite som med kaksektionen - jag måste titta, häpna, njuta, men jag köper ingenting.)

Först hånskrattade jag åt Mumm Napa. Ha, haa! Amerikanerna va, de förnekar sig inte! Kallar sitt bubbelvin champagne och sen snor de vinhus-namnet också! Tills Maths förklarade att det antagligen är de stora vinhusen som har "filialer" här... Ah! Givetvis. Det förklarar en del.

Grönsaker då? Massor! Utbudet är enormt, väldigt fräscht, ofta ekologiskt. Inte särskilt billigt dock. Mat är överlag dyrare här än hemma i Sverige, skulle jag säga. Å andra sidan finns det mängder att välja på.

Som ni ser är även utbudet av färdigskuret stort här. Eller färdigt, överlag. Färdigriven ost eller färdigskivad. Färdigstrimlade grönsaker. Grönsaksfat med färdiga stavar och buketter. Färdigmat.

Nu har vi handlat färdigt för idag. Det vanligaste är att man har egna påsar eller väskor med sig. Kassapersonalen slänger ner allting huller om buller, så jag (som den prudentliga lilla gnälltant jag är) har gått över till att snabbare än en kobra kasta mig över varorna och rafsa ner dem i vagnen istället. Då kan jag i lugn och ro packa min rygga och kassarna precis som jag vill, innan jag vandrar de två kilometerna hem igen med mina tusen kilo mat.

Idag kände jag mig lite krasslig och skör, så jag handlade inte så vansinnigt mycket, men förra fredagen var det mer. Då var kvittot typ en halvmeter och fatta husmoderslyckan när man får 58 dollar i rabatt!

Tack för att ni följde med och handlade! Vill ni titta lite närmare på någon sektion så säg bara till.

Häng med! Senare idag ska ni få följa med på shoppingtur!

Vid första anblicken kanske rubriken förvirrar er, men sug lite på orden. Ung. Kristen. Visst känns det väldigt mycket som jag? Så pur, så skinande helig. Jo, jag vet, det sjunker liksom in i en och blir helt rätt! Så det logiska steget för mig blev förstås att gå med i YWCA - Young Womens Christian Association, för var ska sleven vara om inte i grytan?

Ni som tvivlar (jag kommer att kalla er Tomas) ska veta att jag inte alls blev medlem för att man fick rabatt på danskurserna och ett gratis välkomstmingel med tilltugg, inte alls! Nu tycker jag att ni är lite fisiga som tror mig om sådana snålerier, fy.

Iallafall, eftersom man nu råkade få rabatt (hade ingen aaaaning) så anmälde jag mig till två kurser; balett på måndagar och magdans på onsdagar. Torsdagar och fredagar ägnar jag åt att kvidande hasa runt med små, små rörelser.

Det började i måndags och baletten var tyvärr inget vidare medan den orientaliska igår var toppenkul! Tror att baletten helt enkel är lite för svår för mig trots att det skulle vara nybörjarnivå. Ganska långa serier av rörelser och ingen särskilt långsam genomgång heller. Vi får se om det tar sig, annars hoppar jag nog omgång två.

Magdansen däremot fick mig att fyllas av sådan där bubblande, svävande glädje som bara måste ut som ett över-hela-ansiktet-leende, trots att benen darrar, axlarna värker och svetten formligen forsar längs halsen. Så jäkla härligt!

Anna

Ikväll började min banjokurs på Freight & Salvage. Vi var åtta glada nybörjare som nu skulle tämja de fyra och en halv strängarna. En del hade spelat en del andra instrument, andra var helt gröna. Ända sedan jag var liten har jag gillat banjo och sedan 20 år eller något har jag också ägt en, men aldrig lyckats lära mig något. Tyvärr är ju min banjo hemma, så här har jag hyrt en folkmusikbanjo. Vilket inte är samma sak som en bluegrassbanjo. Nåja, det spelar inte så stor roll, man kan spela clawhammerstyle på den med. Clawhammer är den ursprungliga stilen som följde med banjon från Afrika.Slavarnas musik mötte fiolen från Nordeuropa och amerikansk folkmusik var född.

/Maths

Ni vet hur det är. Det börjar med något litet. Leder vidare. Plötsligt har man fått en ny vana. Det är knappt man i efterhand kan se vägen dit. Eller så kan man det. Tydligt. I vårt fall började det med en alldeles väldigt fluffig och osedvanligt len filt. En sån där som knappt känns mot huden, men ändå gör den det. En gul med loggan för "vårt" baseballag - Oakland Atlethics.

Jag utgår ifrån att ni alla minns att vi var på baseballmatch för någon vecka sedan (och hejade vårt lag till en förvånande seger i sista hal finningen.) Utanför fanns lite jippo och man kunde "få" saker "gratis". Notera citationstecknen. Naturligtvis är ingenting gratis, men istället för att betala med pengar kunde vi sälja oss själva. Awesome! Som vi säger nuförti'n. Iallafall när det gällde gympapåsarna som Maths och Loke "fick" i utbyte mot att vi gav Chevy full tillgång till våra e-postkonton och telefonnummer. Inget fel i det, gympapåsarna är snygga.

Nå, uppvärmda av denna härliga "gåva" fick Loke syn på Filten. Så. Mjuk. Måste. Ha. Sa hans blick. Själv spanade jag in en praktisk kylväska i två våningar. Det tyckte jag verkade handy. (Ja, ni har väl alla redan fattat vilken produkt som följde med hem?) För att "få" den åtråvärda filten var man tvungen att teckna en prenumeration på lokalbladet. Två månader bara, så det skulle passa oss ganska bra. Även om filten var ännu lite mindre gratis än gympapåsarna, så är det ju faktiskt trevligt att ha en tidning. Så vi slog till.

En vecka tog det, sedan kom första tidningen dunsandes ner på gången upp till huset. (Postlådan är bara för post. Det hör man ju på namnet.) Det var i söndags. Vad härligt! tyckte vi och bladade bland delarna. Live & Eat, Drive, Local news, seriebilagan, KUPONGERNA (oooh så många!), Cars, osv, osv. Många delar var det. Sen blev det måndag. Ingen tidning. Tisdag - ingen tidning. Det var då vi långsamt förstod att vi bara hade köpt en söndagsprenumeration. Konusmentupplysningen kring detaljerna hade tydligen glappat lite. Nåja, nu har vi söndagstidning i två månader och med tanke på hur många delar den har så kommer det räcka hela veckan, så vi är glada ändå. Och Loke, han är jätteglad, för han har en alldeles ny, supermjuk filt på sin säng.

Vet ni hur mycket jag vill ha en avfallskvarn i vasken även hemma? SÅ mycket!