Man ser en stor hög med junk på trottoaren och tänker "Måste de verkligen dumpa skiten rakt utanför huset?" Sen ser man foten och förstår. Det är ett bohag. Ett hem. Det är någons bräckliga men enda trygghet. Dagarna går. Man ser mängder med högar. Mängder med junk. Sopmänniskor. Allt är inte så härligt i Berkeley.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi lämnade Monica för Barbara. Och även om vi gillade Monica så kan hon inte mäta sig med sin efterföljare. Jösses jäklar vilket fint ställe. Vi bodde på charmiga Mason Beach Inn, ett litet motell i den bättre klassen med guldkornet Christopher i rec...

Ett regnigt Santa Monica välkomnade oss efter en ovanligt kort och köfri biltur. Nyårsafton på piren hade vi tänkt oss, men fick i receptionen veta att Santa Monica är en miljömedveten del av staden och fyrverkerier var helt förbjudna. Nåja, vi hade ...

Resan genom Los Angeles tog längre än vi hade väntat. LA-trafiken var så massiv som man hade hört. Tillslut kom vi dock fram till vårt lilla hotell bakom Hollywood Boulevard. Vi hade väl inga förhoppningar på hotellet i Hollywood egentligen, men det ...

Kaffesugna gänget ville inte ha kedje-fika utan nätletade upp Steinbeck café. Och kedje-fika slapp vi. Vi hamnade på biblioteksfiket i Santa Maria! Ser lite enkelt ut, men smakade finfint. ...

Från stilla, vackra La jolla vid havet styrde vi kosan mot Los Angeles för att landa ett par nätter i Anaheim. Vid inte så stilla, vackra Express Inn vid vägen. På baksidan fanns iallafall ett litet torg med tvättomat och nagelvård så jag vaxade ögon...