Thanksgiving. En finfin högtid. Man umgås, äter och dricker. Och så ska man vara lite tacksam. Som om det vore ett problem, med de förutsättningarna! Vi firade vår första Thanksgiving någonsin i Texas. Fast Maths är något av en veteran nu, så för hans del var det det tredje firandet genom tiderna.

Det började redan i måndags med att jag messade Lokes fröken och sa att jag skulle sjukanmäla honom dagen därpå, för att spara oss några hundra dollar på flygbiljetter. Hon lovade att inte skvallra och önskade trevlig helg.

På tisdagen ringde jag Ms Brenda (länken mellan rektorn och gud) på the Office och jag hörde att hon inte trodde mig. Eller så var det bara mitt dåliga samvete som spökade. Vi flög till Houston och bytte flight där. Allt gick hur smidigt som helst. Vi kom fram, hämtade hyrbil och anlände Elm street i Georgetown vid halv åtta sådär.

Efter middag och snack/lek (beroende på ålderskategori) blev det hopp i säng. Jag var helglad över att orka ända till halv elva! (På grund av tidsskillnaden. För oss var den bara halv nio!)

Onsdagen åkte vi och tittade på fina ställen. Först Mount Batten där vi hade fantastisk utsikt över Colorado River (tydligen inte DEN Colorado River, men ändå.) Runt stränderna låg kåkar stora som halva Arjeplog. Till och med båthusen var större än huset vi hyr här. Men, konstaterade vi som så många gånger förr, pengar och smak går verkligen inte alltid hand i hand. Vyerna var dock enormt fina och flera bröllop var på gång på platsen. Grabbarna parkourade och vi gamlingar strosade ner längs floden. Alla utom Lisa som var hemma och förberedde torsdagens kalkonmiddag.

Bilder och text kommer lite huller om buller här, men ni ser mellanlandningen, floden, "kusinerna" (vi orkar inte räkna ut vilket led det egentligen är, så vi är alla "kusiner") och Lisa med alla fantastiska rätter.

Resten av bilderna är fall-pekannötterna (säkert 1-2 kilo!) ett jättekul ställe där grabbarna spelade laser tag (laser dome typ) och där ett rymdskepp kraschat rätt in i väggen och lite av den härliga julpyntningen inne i Georgetown.

Så var det då torsdag och dags för - trumvirvel tack! - Thanksgiving dinner! Eller ja, först var det flera timmar till med förberedelser för Lisa och traditionell football-match mellan deras gata och en annan. Tyvärr kom bara vår familj och en annan från samma gata så det blev mest lite vänskaplig soccer. Men SEN var det dags!

Pater familia skar förstås upp kalkonen vid bordet. (För första gången någonsin och bara för att den svenska familjen krävde hypertraditionellt förfarande, ska tilläggas.) Barnen tindrade och allt var toppen. Ja, utom att Loke vägrade titta på "den stackars kalkonen" till en början. Det gick över sen.

Det var flera sorters aptitretare och egg nog och kalkon med stuffing, sötpotatismos, potatisgratäng, haricot vertes och sås och en annan sås med färska tranbär och så avslutade vi med pumpapaj, vispgrädde och syrgas. Nej, det sista var ljug. Fast jag kunde knappt andas av mättma, så det hade varit på sin plats. Jösses vilken härlig måltid! Och Lisa hade gjort rubb och stubb från grunden. Mycket imponerande.

Här är lite bilder från vår kanalpromenad och thanksgiving-sportande.

Sen var det bara en dag kvar i Texas. De är så himla trevliga och mysiga så tiden visslade verkligen iväg.

Det var ju Black friday när vi var där och Loke som håller på att skaffa sig en ny stil ville köpa en jeansskjorta. Vi hittade på Levi's outlet och efter typ en hslvtimmes köande var alla skittrötta på shopping så vi gjorde nåt mycket roligare. Vi åkte till The Cathedral of Junk!

Heeeeelt fantastiskt! En snubbe som byggt en kyrka av skrot. Andras skräp. Hela tiden växer den, förändras, förnyas. Just nu är den tre våningar hög och det är olika mystiska vägar till varje våning. Inuti är den uppbyggd i olika färgteman och det går bara inte att se allt som finns i den.

Efter det blev det ovan nämnda laser tag för mansavdelningen av familjen och vi förtjusande små kvinns åkte till Uncommon things, en enorm och härlig second handaffär. Där såg vi bland annat uppstoppade hermeliner som bet ihjäl varandra, gamla pottor med lock, en plansch med en tecknad fladdermus till det facila priset av 150 dollar och så julbocken.

Sen sammanstrålade vi med de andra på Broken Spoke för middag.

Det var en traditionell dance hall där både Dolly Parton och Willie Nelson har uppträtt. Kanske dansades det line dance under tiden. En av servitriserna var typ 75 och jag hann tänka "stackars människa, en sån där working poor som man hört talas om" innan jag fattade att det var fru-delen i det äkta par som startade stället och har drivit det sen dess!

Ja, sen var det tyvärr dags att åka hem. Klockan ställdes på 03.30 och på grund av tidsskillanden landade vi redan 07.57 efter nästan fyra timmars flygning.


Avslutar med en bild på oss alla på ett klassiskt ställe där vi mörsade i oss floats, milkshake och chokladpaj som om det gällde livet. Mmm!

Från vänster till höger är vi:
Nikko, Teo, Francis, Lisa, jag, Loke och Maths.