Utflyktsdag i ösregnet. Inte vad vi hade önskat riktigt, men ärligt talat, det blir inte direkt mindre tjusigt för att det regnar. Jag är fullständigt betagen av naturen här. Fullständigt.

Idag tog Maths jobbrumskompis Jackson och hans fru Katherine med oss på tur till Armstrong Redwood Preserve och så lunch och hemfärd längs kusten. Det är så makalöst finyt att efter varje kurva, varje backe, måste man utropa "Åååååh!" och "Woooooow!" och jag får liksom inte nog. Det går inte att tröttna. (Om man inte är nästan tio och hellre hade spelat fotboll.) Eller som Maths sa: "Det är fantastiskt. Sen blir det lite mindre fantastiskt och sen blir det fantastiskt igen innan det blir superfantastiskt och så där håller det på." Sant.

Eftersom Jackson och Katherine är naturfantaster och supersnitsiga på fåglar och annat och vi hittade svamp i redwoodskogen, så frågade jag: "Are you into mushrooms too?" Varpå båda mycket snabbt och mycket kort utbrast "No!" Ok, tänkte jag och kände mig lite dum och fortsatte kolla på svampen med Loke. Då kom Katherine fram å ba: "Oooh! THAT kind of mushroom." Snacka om missförstånd, ha, ha!

Vi tog lunch på ett ställe med utsikt som fick en att gå totalt i spinn. Det var precis ovanför stranden. Sjölejon/sälar guppade nedanför och hundratals fåglar fladdrade hit och dit, landade, fladdrade. Landade. Som en enda levande, men löst sammanhållen kropp. Havet var vilt och dramatiskt och jag åt ett ostron. Det kan ha varit mitt första någonsin. Om inte jag och Petra fick det i någon skaldjursexcess en gång? Det smakade fiskigt och salt och både angenämnt och lite läbbigt på samma gång. Fast att det skulle vara som en klump snor håller jag inte med om, det var förvånansvärt mycket kropp för en så liten rackare.

Bilden helt i mitten är utsikt från restaurangen och det i mitten längst ner är vi fem inuti ett redwoodträd!

Vi kom hem lite senare än tänkt så vår middagsgäst för kvällen fick ingen efterrätt! Turligt nog tog han med sig choklad som vi hetstryckte efter den helsvenska tacofredagen. (På en lördag! Näe! Vad ska folk säga?) Och det var sista gången vi hann träffa Daniel innan vi åker hem till Sverige igen, så nästa gång träffas vi i Stockholm. Kram på dig raring!