Det här är Gloria.

Idag när Loke och jag precis hade skiljts från Maths, Safira och Elmo, för att vi skulle göra olika ärenden, mötte vi Gloria. Vi gick där och småpratade och hade aldrig någonsin reflekterat över att det var just Gloria vi mötte om det inte vore för att hon började ropa efter oss. "Hallå! Hallååå! HALLÅ!" Först efter sisådär tio meter fattade vi att det var oss hon ropade på, så vi stannade till. Gloria frågade på utmärkt svenska med amerikanske brytning om vi pratade svenska och jo, varför neka? Vi fick veta att Gloria och hennes man var musiker och hade bott en massa år i Sverige. De hade rest över hela Norden också och barnen bodde kvar i Stockholm. Årsta kände hon väl till. Sen fick vi ta kort, men egentligen var det andra sidan som var den bra sidan sa hon. Hon ville ta kort på oss också, men visste inte riktigt hur hon gjorde med telefonen och så. Hon gick på en kurs där unga människor försökte lära gamla människor om teknik, men i samma andetag berättade hon att kursen faktiskt var just idag, men att hon hade glömt att gå dit "så då förstår du hur mycket jag bryr mig". Heja Gloria!

Stod ute en stund på morgonen i humlesurr och doft av schersmin. Fuktig, kylig morgon under päronträdet. Ser fåglar som jag inte har en aning om vad det är och så kolibris. Nån liten rödbrun, en grönaktig och så nån som är helt oansenligt grå tills den vänder på huvudet och visar sitt vackra, röda ansikte. Ekorren kilar förbi i ett träd, tittar skeptiskt på mig. Jag är skeptisk tillbaka eftersom besök på Skansen har lärt mig att ekorrar är satans djur som inte tvekar att attackera en. Men idag håller vi oss båda lugna. Den skuttar upp över taket och jag tasar in igen. Morgon i vår trädgård.

Idag hände det. Maths var på jobbet så barnen och jag gick på egna äventyr (Out of the closet, second hand) och på väg dit hörde vi några barn ropa på oss. Vi gick dit och det visade sig att de hade ett lemonadstånd på trottoaren! Självklart för 50 cent glaset. Vi slog till på varsin mugg och berättade att vi kom från Sverige och kände oss som om vi var med i en Snobben-tidning.

Efter lite snicksnackande hit och dit visade det sig att mamman var lärare på skolan vi hoppas Loke ska gå i och barnen går där och ja, det verkar bra!

Plötsligt äger jag en keps. Med guld. Jag är själv förvånad.

Ber om ursäkt för att vi inte svarat på era kommentarer än. Ska försöka bättra oss!

Igår ägnade vi oss åt att utforska Berkeleys centrala delar, från oss och bort mot universitetet. Vi åkte upp i högt klocktorn och lyckades pricka en av dagens tre ringningar. Med fingrarna i öronen skådade vi utsikten och slogs igen av hur otroligt fint det är här. Åt ena hållet berg, åt andra hållet hav och så man själv som en liten lycklig prick mittemellan.

Precis söder om universitetet hänger känslan av gamla hippietider kvar. Stånd med batikade kläder, kristaller, hennatatuerare och mystiska människor med Kraften (antar jag eftersom de kunde spå framtid i tarot-kort) samsas med en otrolig mängd uteliggare. Trasiga människor, vrålande människor, sjungande människor, tysta människor med ögon utan liv. Studenter. I klungor, i par, på jakt efter Pokémons eller inte. Och överallt röken. Det är rökfri zon i hela citykärnan, men andas man in för djupt i fel (eller rätt?) ögonblick kan man gå vidare hög som ett hus.

Mindre än 24 timmar efter att vi landat blir vi inbjudna till grannen som varit presidentkandidat för The Peace and Freedom Party på barbequemöte i hennes trädgård. Vi snackar skit om socialdemokrater som sellouts, dricker en öl, får veta att de som bodde i huset innan oss var kärnvapenforskare och att Bernie Sanders är inte så värst vänster egentligen. En lördag i Berkeley.

[Bild]

Härligt att komma upp i tid! Klockan tre hade man ju redan sovit sina stipulerade 7 timmar. I väntan på att vår diner öppnar på Sacramento Street tar vi en macka i köket. Vi provar den baconcheddar vi köpte på Trader Joe's.