Så var dagen här när sista bollen skulle slås. Igår var sista fotbollsträningen och idag säsongens sista match med efterföljande avslutningsparty.

Matchen mot Lightning boys började bra. Loke klappade in 1-0 och vi jublade. Fulla av självförtroende fick killarna sen se sig omkörda till 1-3, men de lyckades reducera till 2-3 och verkade på gång inför andra halvlek. Som dock inte slutade så väl.

Låt oss skippa detaljerna, utom den där Loke lyckades rensa undan typ på mållinjen och gjorde så att de inte förlorade med 2-7. Utan bara med 2-6... Till deras försvar måste dock sägas att trots lite nedslående siffror så lyckades de ta sig samman, höja sina hakor och få till ett anfallsspel som borde ha resulterat i åtminstone ett eller två mål till.

Efter match blev det fest! Laget plus syskon och föräldrar samlades på pizzeria med superfin bakgård. Jag hade bakat en massa och coacherna beställde in pizza i långa banor. God var den också. I slutet fick alla spelare ett kort med en personlig hälsning från var och en av coacherna, medalj och foton. Jättefint ordnat och väldigt trevligt!

Livat var det, men nu är det slutspelat och Loke sörjer. Han har verkligen fått tillbaka gnistan för fotboll och är helsugen på att hoppa in i laget i Årsta igen. En sista grej väntar dock och det är kalas för laget. Fotboll och tårta. Utomhus! För ett decemberbarn är det här ett unikt tillfälle.

Igår var en svart dag. Jag vet att jag borde uppdatera er med läget och reaktionerna här, men jag orkar faktiskt inte. Jag vill bara förtränga det som har hänt. Istället får ni en liten inblick i min och Lokes måndag i San Francisco.

Han hade ledigt från skolan och jag hade lovat Alcatraz plus Pokémon go i The City, men det fanns inga biljetter till Alcatraz så vi hamnade på Aquarium of the Bay istället. Det var fantastiskt fint och jag hade kunnat hänga i korallrevsavdelningen hur länge som helst.

Efter grodor, koraller, sköldpaddor, hajar, och annat så åt vi lunch och pokémonade i solen. Loke var helnöjd med att hitta nån sorts snigel-pokémon och jag njöt av vädret och en fin dag med han som är nästan tio.

Det är igång. Nervös väntan. Det verkar som att Hillary är lite före Donald. Och han är lite efter. Ska det hålla i sig? Vi har scannat några olika valbevakningar och det är i ärlighetens namn inte så himla enkelt att få grepp om hur det ser ut. Siffror hit och dit, olika stater, olika grupper. Hillary "tar" kvinnorna och de icke-vita, Donald de vita männen. I Florida verkar Donny dock ta hem högutbildade kvinnor, helt mot alla odds.

Loke gör en valanalys: "Trump ser ut som en gul gris!"

Jag har bakat till skolans bake sale och eftersom det fattades folk bemannade jag ett par timmar också. Vi stod vid ingången till röstningslokalen och alla som kom var glada och snälla. Tror vi drog ihop många sköna slantar till femteklassarnas field trip i februari. Tråkigt att det är efter vi åker hem.

Mitt i kakförsäljningen dök Gloria upp! Såklart, hon bor ju precis där. Gissa hur valarbetarna såg ut när hon och jag började snacka svenska med varandra? Rätt. Det blev nästan korsdrag i lokalen, så mycket gapade de!

Lokal valarbetare!

Gloria röstar INTE på Trump, för hon är en klok dam.

Den här dagen är inte bara historisk för att USA kommer få sin första kvinnliga president, även i vår familj händer stora saker. Vi har haft vår första student conference om Loke och han har fått sitt första report card. Och OH BOY var det en fröjd! Två osannolikt stolta föräldrar nästan grät av rörelse och tacksamhet över de lovord som östes över honom. En del av det kan ni se på bilden nedan, men vi fick höra ännu mer live. Underbart!

Och med detta återgår jag nu till att försöka hänga med i valvakan och hålla tummarna för att vi inte vaknar imorgon och har en sexistisk, rasistisk rövhatt till president. Hellre en tråkig och lite klantig, som vet vad hon pratar om.

Ja, vi personligen går förstås inte till val, vi får ju inte rösta, men landet vi bor i just nu. Alla jag har pratat med är övertygade om att det blir ett historiskt val där USA får sin första kvinnliga president. Inte för att hon är särskilt populär, absolut inte, men hon är helt klart minst impopulär.

Vi har inte följt debatterna på tv, det har varit för outhärdligt. Trump är aggressiv, närmast hotfull och uttrycker det både verbalt och kroppsligt. Clinton försöker debattera. Clinton - som ju faktiskt arbetat och befunnit sig inom politiken hela sitt vuxna liv - talar om vad hon vill göra, vart hon vill nå. Trump säger hur dålig hon är och att HAN är mannen som ska göra Amerika "great again". Fast än så länge har han inte sagt hur.

I reklamfilmer på tv går framstående republikaner ut och ber folket rösta på Clinton. På fienden. Och Clinton pratar om hur hon vill fortsätta arbeta för barn och unga. Trump säger att en röst på Clinton är en röst på vägen till stagnation och att det är okej att greppa kvinnor i skrevet om man är känd och man.

Någon sa att det hela är som att se ett parti schack mellan en spelare och en duva: spelaren gör sitt drag, sen flaxar duvan ut på planen och sprätter runt alla pjäser och skapar röra. Spelaren ställer upp partiet igen och gör ett nytt drag. Duvan flaxar in igen, gör kaos och bajsar på schackbrädet. (Hint: det är inte Clinton som är duvan...)

Så nej. Trump säger inte "som det är". Han kommer inte göra nånting alls great igen. Tvärtom. Han kommer sabba hela skiten. Han tilltalar den obildade massan med sina stora ord och förmågan att få den obetydlige att känna att den kommer få skina i Donalds Amerika och han tilltalar den rasistiska, högerhögervridna, republikanska kärnan. Men vill man ha en hotfull, sexistisk mobbare som ledare för sitt land? Knappast.

Clinton må ha ljugit och klantat sig och populär är hon som sagt INTE, men i det här landets längsta, smutsigaste och mest uttjatade valkampanj någonsin kommer hon att vara den som blir USAs nästa president. Deras första kvinnliga någonsin. Frågan är bara i hur många år?

Vill ni höra Maths kommentera valet i åkändsk radio imorgon så kan ni nog hitta in härifrån: http://www.radiotv.ax/

Nu har Safira, Elmo och Petra åkt hem. Det känns tomt i huset igen, det enda som fortfarande finns i massor är godis från Halloween. Vi hann med rodeo, fotboll, hockey, skolkarneval, Halloween, Dia de los muertos, Alcatraz och akvarium bland annat. Plus att Petra och jag avslutade med dunder och brak i Castro i torsdags. Herregud, låtsas de bara att de har virke i groggarna?

Idag är sista dagen med vår lånade bil, så vi passade på att kuska runt. Först en tur till familjevänliga China beach i San Francisco. (Säg aldrig San Fran eller Frisco om du vill bli tagen på allvar. Aldrig. SF går däremot bra.) Den heter så för att kinesiska fiskare höll till där. Även idag fiskades det ivrigt, men utövarna var av alla möjliga ursprung.

Det var ju som vanligt fantastiskt fint. Vi kastade lite amerikansk fotboll och försökte hålla oss undan vågorna som var minst sagt mäktiga. Det gick bra för de flesta. Två av tre alltså. En av oss kanske brast lite i uppmärksamhet, blev varnad och försökte kasta sig upp på en trappa, men tappade balansen och trampade tillbaka ner och var sedan nerslabbad upp till knäna med sandigt vatten. Till stor förtjusning för de flesta på stranden. Jag tänker inte späda på förnedringen med att säga vem det var, men mina jeans är fortfarande blöta.

Efter playa blev det braja. Nej, såklart inte! Herregud, vad tror ni om oss egentligen? I själva verket körde vi över Golden Gate Bridge till Sausalito för lunch och en titt i The Holiday Shoppe (sic.). Vi slog till på en jelly fish-pumla och sen körde vi hem och drack kaffe. Jag har inga kort från Sausalito för min telefon råkade komma i orätta händer - Lokes. (Det är gott om Pokémons där.)

Framåt sex tog vi en tur upp bland kullarna för att se solen gå ner och Bay Area mörkna. Det var häftigt! Tyvärr lite mulet, men ändå magiskt. Sedan en vindlande tur ner igen i kolsvarta mörkret. Huh!

Jag avslutade dagen med det här...

Orkar inte skriva så mycket, men desto fler bilder kommer! Vi åkte till ett område där vissa gator var avstängda för att horder av trickortreatare vandrade gatorna fram i de mest fantastiska kreationer. Och husägare hade verkligen gjort fint! Massor med skelett, pumpor och förstås lite politik!

Loke vägrade vara med på gruppbilden eftersom han var astrött och blöt (det regnade ikväll) så ni får se honom från skolans halloweenfest tidigare på dagen istället.

[Bild]

Nä. Det här går inte. Ni har ju inte fått höra ett endaste litet pip från oss på... en evighet? Jag ska försöka uppdatera er på det viktigaste!

Kommer ni ihåg att vi var i San José och kollade på fotboll? Nu har vi iallafall varit fär igen, fast den här gången kollade vi på hockey. Det var väldigt kul!

För mig och Loke var det första NHL-matchen, men Maths, Safira och Elmo har varit förut. Sverige var representerade i båda lagen; Hagelin för Anaheim Ducks och Melker Andersson för San José Sharks. Vi höll på Sharks och som alltid när vi går på match här, vinner vårt lag! I en ganska konstig förlängning där man körde med tre utespelare. Och äntligen ett lag med supersnygg lagfärg!

Jag lovade att inte lägga ut bild på barnen, men tröjorna kan ni ju få se iallafall. Och titta, till och med ismaskinen har fena och hajtänder!

Dagen efter matchen kom Petra! Loke och Maths var på fotbollsträning, men vi andra hämtade upp en trött resenär på Oakland. Vi fick toppenpresenter i form av toapapper, saltlakrits och kaffe! Sen åt vi middag och försökte hålla Petra vaken med rosa bubbel från trakten.

Dagen efter åkte jag och Petra till San Francisco och jag blev bjuden på hotellövernattning! Det var sjukt lyxigt att bo på 26:e våningen! Och frukosten skulle jag vilja ha varje dag, oh my god! (Vi blev "lurade" av svenskättade Madison att uppgradera.) Vi hann med lite shoppingförsök, lite bubbel på rummet, en middag som var allt annat än fancy och jättegod drink på hotellets bar - 46 våningar upp! Hisnande.

På torsdagen gick vi över Golden Gate Bridge och sen ägnade vi eftermiddagen åt att försöka torka...

I helgen har Maths konferens, men Petra, barnen och jag roar oss småskaligt med förortsköpcentrum, skolkarneval och pokémongoing. Får se om vi får till zoo och pumpakarvning idag. Vi ska iallafall äta dinerfrukost först.

Tack för att ni inte gett upp hoppet om oss! Snart kommer fler inlägg, jag lovar!!

Ännu mer pengar har trillat in och vi har nu en slutsumma på över 90 dollar! Helt otroligt. Tack alla rara som hjälper till att sponsra en skola ni antagligen aldrig kommer att se. Fantastiskt!